- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
51

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Geijers hus.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hon ibland, att hon hade ett auditorium och tittade i förväg,
läste fort och tyst vidare. De vilda protester vi upphävde,
då vi ropade på fortsättningen, voro lika frenetiska som när
nutidens ungdom ropar: »Heja! Heja!» i en fotbollsmatch.

Ja, det var en underligt lugn tid – de där aftnarna, då
lampan tändes, och då man som regel samlades för att
tillbringa kvällen tillsammans. Ingen telefon ringde, ingen
grammofon genljöd genom rummen, ingen radio ropade goda och
onda – mest onda – nyheter i ens öron, ingen biograf
lockade med sagolikt tjusande filmstjärnor och flämtande
ljusreklamer, och ingen jazz hoppade omkring på spasmodigt
synkoperade ben.

Alltså tomhet! Idel, ohygglig tomhet! skulle säkert de
flesta modärna ungdomar tänka, fyllda av medlidsam fasa.
Men – det man inte känner, kan man ju inte sakna, och
ibland undrar man, vilken tid, som kan anses vara den mest
givande och utvecklande.

Naturligtvis dansade vi också – »de där gräsliga,
gammalmodiga danserna». Ja, jag erkänner villigt, att den tidens
danser voro både fulare och bråkigare än de modärna. De
fordrade oerhört utrymme, och man svängde omkring,
hoppade och snurrade på det mest oestetiskt våldsamma sätt.
Och när man tänker på under vilka obeskrivligt enkla former
sådana danstillställningar avnjötos, vet jag med mig, att jag
inte skulle våga bjuda modärna åtta-tio-åringar på vad vi,
sjutton-aderton-åringar förtjusta gingo med på. Med andra
ord – vi voro inte blaserade. Vi kände ingenting av den
oro, som liksom pressar ut ungdomarna ur hemmen nu för
tiden de flesta av veckans kvällar, för att söka sina nöjen
på offentliga lokaler.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free