Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett original. Flickor och Valborgsmässafton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nere i den gamla matsalen. Då gick det alltid mycket flott
till, om än något originellt. En av dessa tillställningar har
särskilt fäst sig i mitt minne, ty middagen, som man bjöds
på, bestod uteslutande av sötsaker. Den var tillställd till ära
för Märtha Cederström från Löfsta, sedermera friherrinnan de
Geer, omgift med general Ernst Linder. Hon var den
gången en bachfisch på tolv år, men hade redan alla
förutsättningar att bli den strålande kvinna hon sedan utvecklade sig
till. Till den middag farbror Herman bjöd på den dagen
hade hon fått bestämma matsedeln, och den bestod av:
choklad i koppar med skorpor, därpå våfflor med sylt och
slutligen – maräng suisse! Ohyggligt! Och till detta drack
man – mjölk och sockerdricka. Mjölken serverade farbror
Herman på sitt eget patenta sätt. Han satte glasen tätt
tillsammans på en bricka, och så tog han en stor tillbringare
med mjölk och hällde runt i alla glasen med blixtsnabb fart,
flera, flera varv, tills de voro fyllda. Han kallade det: »Spola
däck». Vi barn beundrade hans skicklighet och försökte
imitera tricket, men det blev inte alls med samma effekt.
Det dröjde inte många år, innan Märtha blev den okrönta
drottningen bland flickorna. Hennes »stora» syster, Thérésine,
som var några år äldre och som senare blev min läskamrat,
var en helt annan typ: mera begåvad, mera intellektuell,
men fysiskt klenare; tunn, lång, med ett elegant, något tärt
utseende. Hon, liksom vi alla, beundrade oreserverat sin
sällsynt vackra syster Märtha. Hennes skönhet utvecklade
sig under årens lopp till något högst ovanligt. Och hon
bibehöll alltid sitt ljusa, skimrande väsen, även om uttrycken
därför dämpades med åren. Hon var alltid fullt naturlig,
och hon verkade aldrig bortskämd, trots den dyrkan, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
