- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
101

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett original. Flickor och Valborgsmässafton.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ägnades henne, vart hon kom. Vänfast och älskvärd, utan
några »höga miner», ägde hon, bredvid sin skönhet, i allra
högsta grad detta obeskrivliga, som kallas charm. I yngre
år, innan hon fått mera junoniska former, verkade hon ofta
som ett väsen, bäst hörande hän i skog och mark, en Diana
eller något liknande. Och det fast hon inte var poetiskt
lagd. Tvärtom! Hennes uttryckssätt och vokabulär voro
ganska kraftfulla, späckade av käckt skämt och en helt
personlig humor, och hon skrädde inte sina ord allt för noga.
Hon skrev också i hög grad personliga brev. Det var ingen
elegans över dem – ja, man liksom kände, att det var en
stor, kraftig hand, som fört pennan – men de voro fulla av
karakteristiska beskrivningar och träffande uttryck. – Hennes
stora händer gjorde henne ledsen ibland. Jag minns en bal
i Uppsala, då vi superade vid samma bord, och talet föll på
vackra händer. Märtha såg ned på sina stora, ganska röda händer.

»Vill ni inte vara barmhärtiga», sade hon slutligen
bedjande, »och låta bli att tala om extremiteter, när jag är
närvarande!» Men den lilla ofullkomligheten rubbade inte ens
beundran för det hela.

Den enda gång jag sett Märtha i en stämning av vårligt
svärmeri, var en Valborgsmässafton uppe på slottet i
Uppsala. Hon var omkring aderton år.

Grevinnan Agnes Hamilton var då redan död, men
farbror Adolf var alltjämt landshövding, och hans unga
svärdotter, Ebba Hamilton, f. Åkerhielm, nyss änka efter sonen
Adolf Hamilton, gjorde les honneurs som värdinna på det
älskvärdaste sätt. Vi ungdomar voro bjudna på supé och
dans där uppe och hade sprungit upp i norra tornet för att
se studenterna komma och höra dem sjunga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free