Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Teater. Det nya hemmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teater. Det nya hemmet.
Många känna kanske den gamla teaterlådan i Uppsala,
ruskig att skåda, doftande av damm och mögel, ja, på den
tiden också av gas; med trånga, eldfarliga korridorer, nött,
röd sammet på parkettens och »amfiteaterns» stolar – ett
mycket defekt Taliatempel, men det oaktat med en alls inte
föraktlig teaterhistoria. Där uppträdde en gång på åttiotalet
till och med den stora italienska tragediennen Ristori –
många andra att förtiga.
För oss ägde denna råttätna helgedom en obeskrivlig
dragningskraft alltsedan vi voro barn. Första gången vi
tillätos komma innanför dess murar var en minnesrik afton.
Vid den tiden kunde jag väl vara sju, kanske åtta år. Vi
tre äldsta skulle få följa med föräldrarna och se och höra
sångspelet Preciosa. Det var den då berömda operettdivan Magda
Dolcke, som utförde huvudpartiet. Jag minns, att jag hade en
klarblå s. k. bahytt, kantad med svandun, på huvudet. Hur
jag för övrigt var skrudad, vet jag inte. Jag var allt för
exciterad av det förestående nöjet till att tänka på den
saken. Bahytten minns jag, för att jag hade klätt mig färdig
i ytterkläder så där en timme i förväg och gick och
spankulerade i matsalen, tills jag fick tillsägelse att klä av mig
ytterplaggen igen och vänta »som en snäll flicka».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0121.html
