- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
110

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teater. Det nya hemmet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Kvällen blev oförgätlig. Tydligast mins jag Preciosa, då
hon kommer in i månskenet iklädd en ytterst minimal,
paljetterad trikå. Hon sätter sig på en klippa och sjunger.
Hennes klädsel gjorde mig sittlich entrüstet. »Men mamma!»
ropade jag upprörd. »Hon är ju alldeles bar-naken!» Det
var ju en tämligen olämplig anmärkning mitt i allt
månskenet, paljettglittret och något lutspel eller liknande, som hon
exekverade. Jag är rädd att det något störde stämningen.
Men värre blev det. Så fort ridån gick ned, vände sig min
bror Sven till pappa och frågade, mycket högt och ljudeligt:
»Säg pappa! – Hur mycket kan det kosta nu för oss fem
att sitta här i kväll?» – Trots dessa något oväntade
intermezzon hade vi en underbar afton, och sent glömde vi Magda
Dolcke, hennes purriga, halmgula peruk och knapphändigt
tillmätta trikå.

I vår familj fanns en medfödd kärlek till allt, som hade
med dramatik att göra. Min mors morfar hade varit en av
den köpenhamnska teaterns framstående namn som
buffasångare och särskilt som en utmärkt skådespelare. Min far hade
som ung haft stor fallenhet för scenen och reciterade ovanligt
medryckande och fullständigt naturligt. Hans sätt att
deklamera dikter var ganska enastående, liksom han ägde en
sällsynt förmåga att hålla improviserade tal. En ung man, som
en gång frågade honom, hur han »bar sig åt», fick tillsvar:
»Rem tene, verba sequentur».[1]

När vi blevo så stora, att vi med fördel kunde avnjuta
ett bra skådespel, fingo vi ganska ofta tillfälle och tillåtelse
att gå på teatern. Särskilt under de rätt långa perioder, då


[1] »Låt dig gripas av ämnet, så följa orden (av sig själva)».
        Förf. anm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free