- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
123

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konfirmationsvintern. Ungdomsvänner.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag måste bekänna, att hans ord gjorde mig ängslig och
illa till mods för en kortare tid. Men när det gällde, lyckades
jag ändå behålla huvudet kallt och gick mina egna vägar,
utan att låta mig imponeras något djupare av hans
livserfarna ton och halvt uttalade förakt.

En annan ung man, som första gången gjorde sin entré
i vårt hem uppe i Geijersgården, och som sedan alltid gick
ut och in hos oss som barn i huset, var Gunnar G:son
Wennerberg, den längre fram bekante blomstermålaren. I senare
år blev han anställd vid Gustafsbergs porslinsfabrik, där han
skapade en hel del, för sin tid utmärkt, keramik samt införde
åtskillig ny dekor och här okända vackra metoder för
tillverkning och utsmyckning av keramiska alster.

Den gången han först kom till vårt hem (1882) trodde
han, att han läste på en juridisk examen. Men det var
snarast en inbillning. Hela hans håg stod till teckning och
målning. Varje ögonblick han hade tillfälle tecknade han; varje
papperslapp han kom åt, fyllde han med blommor, blad och
figurer – mest blommor. Han hade en medfödd lätthet och
färdighet och ägde en ovanligt elegant och distinkt
formkänsla för och uppfattning av en växt eller en blomma, som
han återgav med – man skulle vilja kalla – fransk espri
och smak.

Själv var han anspråkslös ända till ängslan. Han
underskattade sig själv på ett sätt, som nästan skadade honom,
och ansåg aldrig att något dugde som han gjorde. Hjärtlig
och genomgod sade han aldrig ett ont ord om en människa,
och hans vekhet gick också för långt. Men han var en
ovanligt älskvärd, begåvad, fint kännande ung man, vänfast som
få. Han trivdes att sitta i vardagslag och rita i timtal, eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free