Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholmsflickor. Uppsalavår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildning och åsikter till skänks. Och det är onekligen sant,
att tillvaron därigenom blir rikare och större. Man får
tillfälle att lättare och tidigare förstå och njuta av en hel del
saker, medan andra få kämpa sig fram till sina personliga
resultat i ensamhet och tvivel. Men om det är så enbart
givande för den personlighet, som strävar att utveckla sig
inom en, att alltid vistas i skuggan av ett par dominerande
och rikt begåvade »färdledare», vet jag inte. Man får allt
för mycket tillrättalagt åt sig, som man kan gripa utan möda,
vilket kan alstra ett slags andlig lättja, och samtidigt med
att man blir tidigt mogen, blir man sent självständig. Under
ett sådant andligt förmyndareskap fordras det en väldig
kraftansträngning och ett starkt inre tvång till att bryta sig ut
och bli en självständigt tänkande och målmedveten individ.
Det kräver många, långa tider och strider och en intensiv
längtan att »stå på egna ben».
På den tiden hade jag ännu inte nått därhän, men
jag gjorde mig till godo vad som bjöds mig i hemmet och
försökte, så gott jag kunde, att arbeta på egen hand. Det
fanns alltid massor att göra, särskilt skrivarbete. Jag började
översätta min mors danska manuskript till svenska och skrev
min fars föreläsningar efter diktamen, då han en tid led av
skrivkramp i handen. Och under tiden skrev jag naturligtvis
vers. Den första dikt, som publicerades i en »ordentlig»
tidning, var en, som Ny Illustrerad Tidning tryckte och
betalade med – 5 kronor. Längre fram steg honoraret till 15
kronor.
Som rekreation hade man skridskobanan. De vintrar
prins Eugen vistades i Uppsala, ansågs banan vid Islandsbron
som den enda rätta. Om kvällarna kommo besök, mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
