Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hösten i Uppsala. Två studenter. Björnstjerne Björnson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit en ung professor. Jag är rädd, att hans spiritualitet
den tiden var nästan för subtil för mig. Men trots mina
brister måtte jag ändå ha funnit nåd för hans kritiska ögon,
vilket bevisas av ett yttrande av honom för endast två-tre år
sedan. Jag hade honom till bords vid en middag, och vi
kommo att tala om gamla tider, och om den bal, där vi
första gången råkades.
»Ja, du ser precis likadan ut nu som den kvällen», sade
han helt lugnt. »Du har bara en annan klädning!»
Den som känner Carl G. Laurin (och mången gör väl
det!) vet, till vilka excesser hans oerhörda älskvärdhet kan
förleda honom och kan själv subtrahera i huvudet. Det
lustigaste var, att jag satte honom på prov i fråga om
klädningen. Och, tänk! Han beskrev den i detalj! Man skulle
inte vara kvinna, om man inte blivit rörd över en sådan
minnesgodhet hos en man.
I ett stilfullt gammalt hus vid Östra Ågatan, som med.
prof. Glas ägt under sin livstid, bodde nu hans dotter och
måg, professor Hammarsten. Huset är i två våningar med
en hög »nedre botten», gråreveterat och försett med en
frontespis. Hammarstens bebodde hela huset, och det var
hemtrevligt och gammalmodigt, mycket gediget och med en
prägel av förmögen trygghet. Där fanns endast ett barn,
dottern Mathilda, som senare gifte sig med häradshövding
Edward Lagerbring, och hon förstod redan tidigt att vara en
älskvärd värdinna för sina gäster.[1]
Där mötte jag första gången en ung man, som förblev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
