- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
183

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paris.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och även om man kommer från ett kultiverat hem, där
man – teoretiskt – fått lära sig en hel del om
skönhetsvärden och annat vackert och nyttigt, så är det egendomligt
hur omvälvande det känns, att plötsligt stå inför levande
fakta, som man själv skall klargöra för sig. Man kände
sig onekligen något »bondis» – direkt avpolletterad från en
liten fornnordisk provinsstad, och man behövde andrum
och tid.

Nästa morgon tog jag farväl av min älskvärde gamle
reskamrat, professor Thalén. Och så stod jag där ensam i den
okända världsstaden med min koffert, min unge vän Gunnar,
och det mesta av mina jordiska ägodelar i en liten pung,
fästad om halsen. Livet skulle börja!

Det första vi gjorde var att äta lunch på en liten
restaurang i en passage. Gunnar bjöd, som pariservärd. – Det
var intet raffinerat ställe, men fullt av liv, prat, skratt,
cigarettrök, doft av olika, starka parfymer, nästan kvävda i en fet
lukt av pommes frites. En del rätt eleganta, men mest
halveleganta, personer fyllde lokalen; damerna voro målade, vilket
för mig var något absolut nytt, kyparna svartmuskiga, med
ganska fläckiga frackar och inte allt för rena händer. Okänd,
men god mat, ganska enkelt serverad. Kort sagt! Man var
i Paris!

Gunnar berättade mig, att han äntligen, med mycken
möda, lyckats få sina franska vänner, som han gästade på
landet, att förstå, att mellan oss två inte existerade skuggan
av något annat än »la pure amitié», – ett ord som inte står
att uppleta ens i det tjockaste franska lexikon, när det gäller
förhållandet mellan könen.

Men nu ville de taga emot mig som Gunnars vän.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free