Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pensionsliv och atelierarbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och samtidigt stå väl hos gästerna. Det var ingen lätt
mellanställning, och alla de sorgliga och flödande skildringar
hon gav av sitt nödläge, voro faktiskt tragiken nära. Men
hon slutade alltid med en axelryckning och ett: »Vel! –
Man maa le for ikke at graede!» Hon gjorde mig ont.
Av en dam i pensionen hade jag fått introduktion till en
blomstermålare, Jeannin, mycket känd och beundrad, och jag
gick och sökte honom, försedd med mina ytterligt enkla små
akvareller, för att höra om han ville befatta sig med min
undervisning. Han bodde högt upp på Montmartre vid Rue
des Dames. I den trånga portgången måste jag kliva över
en stor död hund, som stängde vägen. Han var en vacker
och älskvärd man – nästan allt för älskvärd. Han synade
mig från huvud till fot, som om han tänkte be mig stå
modell, och yttrade en hel hop vackra fraser om svenskornas
charmanta figurer. Om den undervisning han gav, hade han
föga att förmäla. Redan innan jag ännu en gång klev över
den döda hunden i portgången, hade jag beslutat mig att
aldrig komma tillbaka.
Men för att alls få något ordnat, ty tiden gick, började
jag måla hos en M:lle Collin, syster till den då uppburne
målaren, vars stora duk i Fürstenbergska galleriet i Göteborg
på sin tid väckte mycken beundran. Men det blev bara ett
par, tre lektioner. För det första kunde hon inte måla. Den
berömde broderns talang tycktes inte ha smittat ifrån sig.
Och så en dag frågade hon mig på fullt allvar, om jag inte
var förvånad över att finna hus i Paris, riktiga hus med
fönster och dörrar? Då jag svarade, att det inte förvånade
mig det ringaste, stirrade hon på mig och utbrast, helt
upprörd:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
