- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
281

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S. Antoniofesten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

namn. Själv var hon en förnämlig och vacker gammal
kvinna. Hennes vita hår var prytt av en gammaldags kam,
och i öronen bar hon ett par antika Capri-örhängen, liknande
runda sköldar, klädda med täta rader av äkta pärlor.

Nästa gång portklappen hamrade på den lilla porten i
muren, visade sig ett par originella figurer. Den ena var en
gammal engelsk gentleman, Mr. Goff. Han var vitklädd
och hade vita polisonger. Hans näsa var det färgrikaste
i hans ansikte, men den lyste onekligen upp hela hans
fysionomi.

I hans följe kom en gammal gubbe av äkta sjörövaretyp
(Munthe sade, att han faktiskt bedrivit detta intressanta yrke
som ung) vid namn Spadàro. Också han vitskäggig, med
vackra, vilda drag. Han var far till Capris vackraste flicka,
Carmèla, som vi på förmiddagen sett uppe på en balkong i
sällskap med en engelsk officer, som påstods vara hennes
tillämnade man. Men hennes Carmen-utseende borgade just
inte för några utpräglade husliga dygder. Hon såg mera ut
som om hon »bar en kniv i strumpebandet» liksom Carmen.

Ute i halvdunklet under de glesa fikonträden i Munthes
trädgård slogo vi oss alltså ner till den festmåltid, som lilla
Giovannina anrättat. Hon hade lagt av sig den fina
mantillan och passade upp, som vanligt barfota och lantligt enkel.

Först kom maccaroni, rykande på stora fat. Efter ett
»buon appetito», utbytt bland gästerna, kastade man sig med
dödsförakt in på denna tilltalande nationalrätt, som bestämt
ingen, som inte är infödd, kan äta med framgång och
värdighet. Behag är uteslutet, när det gäller maccaroni. Man
blir absolut nödsakad att »låta maten tysta munnen» under
den proceduren, och det gjorde vi också nu.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free