- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
282

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S. Antoniofesten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Så bars kalkonen fram. Då turen kom till gubben
Spadàro att servera sig, sträckte han helt lugnt ut sin
brunsvarta, beniga hand och klämde på fågelbitarna, valde den
han tilltalades mest av, och därpå började han - föraktande
bordsvanor och bordsvapen - att hugga in på sitt stycke,
som han höll med båda händerna, och belåtet gnaga på det
som den enkla naturmänniska han var.

Munthe berättade oss om Mr. Goff, att han kommit till
Capri för att stanna där fjorton dagar. Han hade nu bott
där i 20 år, och under den tiden hade hans resor bestått i
ett par utfärder till Neapel. Hans hustru, som varit en
Capri-flicka, var död, och Spadàro hade blivit hans trogne
vapendragare. De vandrade ut och låtsades skjuta fågel,
»men de fyra aldrig av ett enda skott, utan lägga sig i
någon lagerdunge, äta sin matsäck och tömma den ena
vinflaskan efter den andra. Sedan sova de, och i skymningen
larva de hem, troget stödjande varandras vacklande steg.»
Mr. Goff ansåg sig vara en fullkomligt lycklig man med detta
nyttiga liv.

Vi hade ätit frukt och ost, måltiden var avslutad och
man reste sig från bordet och började röka. Månen hade
gått upp, och sedan vi åter gjort ett kort besök på piazzan,
där regementsmusiken skrällde mellan husväggarna och
fyrverkeriet brakade löst mot den svarta, stjärnströdda
natthimlen, gingo vi tillbaka igen till Munthes hus.

Nu började det myllra in av ungdomar, mest flickor, och
några av dem obeskrivligt vackra. Så ljöd åter portklappen
och en mager, gråhårig man med ett fint, melankoliskt
ansikte, kom helt stilla in, ställde sig med ryggen mot muren
och började deklamera några av sina dikter. Han var Capris

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free