Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erkände både att de kunde trolla och att de gjort
Påskfärder till Blåkulla. Elin till och med tillstod, att hon
haft köttslig beblandelse med hin Onde. Tidehvarfvet var
emedlertid så långt framskridet i upplysning, att ingen af
dessa käringar blef afrättad, utan de dömdes till
risslitning och kyrkoplikt. I nådig skrifvelse af den 17/1 1722
förklarar Kongl. Maj:t, att af undersökningen ses, att detta
oväsende icke ringa härflutit deraf, att enfaldigt folk voro
i sin christendom mäkta svage och okunnige. Hade Kongl.
Maj:t i nåder tillagt, att den Commission, som varit
nedsatt att härom ransaka, icke var hvarken klokare eller
kunnigare, så hade dermed trolleri och Blåkullafärder
varit både förklarade och försvundne.
Af Religions-tvister och Secter har Stiftet föga varit
oroadt. Länge qvarvar dock i Wermeland vidskepelser
från hedendomen och isynnerhet vördnaden för Thor,
som der lär varit nitiskt tillbedd, och kanske ännu icke
är så helt och hållet förgäten. Thorsdagen anse der
månge för en betydelsefull dag, och isynnerhet skyr man
att på den, sedan solen gått ner, företaga några
bullrande arbeten. Under det Wadsbo var med Stiftet förenadt,
hade man der företagit sig att fira Catholska Helgdagar.
Invånarna varnades derför i en skrifvelse från Kongl.
Maj:t af den 28/8 1596. Uti Frändefors Socken yppade sig
några Religionsvillfarelser, hvarom Kyrkoherden derstädes,
Erland Rosell, ingaf till DomCapitlet berättelse d. 27/8 1741.
Allvarsammare var det så kallade Läseriet, som ifrån
Bohuslän inkom i Vestra Dal omkring 1820 och
isynnerhet i Ferglanda Socken ficks många anhängare. Det
åstadkom der i början mycken söndring och split. Barn,
som ansågo sig rörda af andan eller, som de kalla det,
väckte, ville ej mer lyda sina föräldrar, som icke voro
det; tjenstehjon förhäfde sig öfver husbönderna, och
makar, som voro af olika Religionstankar, sammanlefde i ett
dagligt helfvete. Sedan denna olyckliga söndring varat
några år, återfördes småningom lugnet. Visserligen är
Läseriet, isynnerhet i Ferglanda Socken, allmänt utbredt;
men Läsare och icke Läsare lemna nu mera hvarandras
öfvertygelse i frid. Den hatfulla spänningen emellan dem
är alldeles upphörd. Läsare, långt ifrån att, som förr,
ströfva omkring och söka att göra Proselyter, inlåta sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
