Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig i samtal om Religionen med andra än de som äro
af deras sect. De enda böcker de läsa äro Bibeln,
Schartaus och Roos’ skrifter. Då de begifva sig längre från sitt
hem än att de samma dag kunna återkomma, hafva de
städse det Nya Testamentet med sig. Sjelfva Luther
anses icke af dem fullkomligt renlärig. Sabbathens helgd
påyrka de med Judisk slaftro. Bland verldsliga nöjen är
isynnerhet dans och spel deras afsky. Nattvarden, den
de ofta begå, emottaga de af hvilken Prest som helst;
men ordet vilja de icke höra af andra än så kallade
rätte Lärare. Der en sådan predikar, får folket, som från
flera mils aflägne Socknar sammanströmmar, icke i kyrkan
rum. Den rättvisan måste jag göra dem, som äro verklige
Läsare, att de föra en stilla, redlig och exemplarisk
vandel. Ifrån Skaraborgs län inkom 1843 den så kallade
Predikosjukan till Rudskoga och Råda Socken i
Amnehärad. De predikande voro pigor eller flickor och hade
ofta flera hundra åhörare. De isynnerhet predikade skarpt
mot allt verldsligt öfverflöd och nöjen, samt förvredo
derunder kroppen hemskt och vidunderligt. Innan de
började predika eller, som det kallades, ropade, förberedde
de sig dertill med afsjungande af flera Psalmer. Efter
predikningarna framlemnade qvinfolken, som åhört dem,
sina krokkammar, hvilka, som ett syndigt öfverflöd, blefvo
genast sönderbrutne. Som denna galenskap är så ny och
kanske icke ännu helt och hållet afstannad, är det för
tidigt att om den fälla något omdöme.
Hela gränsbandet mellan Norrige, Fryksdalen och
Elfdalen är bebodt af Finnar. Om dem mera då jag
kommer att afhandla Finnskoga församlingar.
I förstone var, som jag förut nämnt, blott en Prost
öfver hela Wermeland. Den äldste Prost, som omnämnes,
är Bero år 1323. Omkring 1540 delades Wermeland i
tvenne Prosterier. Med tiden skedde sedermera flera
jemkningar, delningar och förändringar, om hvilka jag
får tillfälle att yttra mig, när jag kommer att afhandla
hvarje Prosteri särskildt. Nu är i Wermeland Nio
Prosterier. Öfver Dal var allenast en Prost, tills d. 30 Juni
1669 detta Landskap delades i Tvenne Prosterier. År
1745 delades de i Trenne: Norra, Södra och Vestra,
såsom det ännu är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
