16 PRINS CARL OCH ISR. HWASSER. skrattlysten, en af de älskligaste unge män, man kunde se och lära känna». Och professor Svedelius berättar i sina »Anteckningar om mitt förflutna lif», att prinsarne Carl och Gustaf »personligen gjorde ett mycket godt intryck, och där ägde mycken gästfrihet rum i deras lilla hof. Där var tidt och ofta aftonbjudning, som utgjorde en samling af akademiska personer. Därför lärde prinsarne känna en mängd människor till ömsesidig nytta, och jag tror, att åtskilliga professorer begagnade tillföllet att lika som distillera in i de unga prinsarnes hufvuden sina åsikter om ett och annat». Bland dessa professorer fans det ingen, hvilken så vann prins Carls tillgifvenhet och aktning som Israel Hwasser med alla sina egenheter och sitt rättframma sätt. Detta senare slog till och med särskildt an på den lika rättframme prins Carl. Hwasser brukade t. ex. kalla prinsarne än »herrarne», än »prinsarne», än rätt och slätt »ni», hvilket mycket roade dem. Ofta plägade de i största enkelhet, ungefär som andra studenter, besöka gamle Hwasser. En afton befunno de sig sålunda jämte skalden Nybom, som var prins Gustafs särskilde skyddsling, hos den gamle originelle upsalaläraren, hvilken alltid gärna själf brukade föra ordet, utströonde omkring sig en rikedom af tankar. Ifrigt språkande, stoppade gubben själf knastern i piporna, dem han bjöd sina gäster. Prins Carl rökte utan synbar olägenhet ut sin pipa, men både prins Gustaf och Nybom syntes snart blekna och svettas. Hwasser märkte det och menade: »Det där ska’ vi kurera med ett par glas punsch. — Charlotta!» ropade han inåt ett annat rum, där hans hustru uppehöll sig, »ta’ in punsch åt herrarne!» Sådan kom och illamäendet häfdes. När supétiden var inne, yttrade Hwasser: »Nu tror jag, att vi ta oss en sup och en smörgås, jag har godt falubränvin». Man drack och åt, och »prins Carl prisade bränvinet». Men det var ej endast professor Hwassers obesvärade sätt och egenheter, som kommo prins Carl att särskildt alltid minnas just honom. Under hela sitt lif talade Carl XV mån- 1 Rudolf Hjärne: »Från det förflutna och det närvarande».