28 KUNG CARLS SISTA LEKTYR. »De där har jag läst, dem tycker jag om», och det visade sig, att han nästan kände till hvarenda bok. En dag hade Welpers »Platon», just då utkommen, legat framme på ett bord, men då bibliotekarien skulle ställa den på dess plats, var den försvunnen. Efter några dagar lämnade kung Carl honom emellertid boken, klappade honom förnöjdt på axeln och sade: »Det där var en både fin och intressant bok — den roade mig att läsa!» Bland hans efterlämnade papper lågo äfven afskrifter af sådana dikter, som då ej voro tillgängliga i diktböcker; bland annat hafva vi äfven funnit en afskrift af Runebergs Sveaborg, hvilken vid denna tid ej fick tryckas. Att han följde med literaturen i allmänhet visas också däraf, att då han sommaren 1872 för alltid lämnat sin konungaborg för att söka hälsan och finna döden, kvarlåg på bordet i hans rum tvänne böcker, den ena nyss utläst, den andra halfuppskuren. Den senare var ett litet skönliterärt svenskt novellarbete; den förra däremot var ett just då utkommet arbete i politisk socialism, hvilket i början af år 1872 mycket berömdes af kritiken och väckte ett visst uppseende, enär det behandlade socialismen från afgjordt och djupt allvarlig kristen synpunkt: »Människan såsom medborgare», af kapten J. Smith. Det ligger liksom en viss betydelse uti, att just denna bok skulle bli den sista kung Carl i lifvet läste, det är liksom en bekräftelse på att han ända till sin död förblef en i själ och hjärta frisinnad man. ———