KUNG CARLS EKONOMI. 81 Carls dåliga affärsställning för att därigenom »locka konungen till sparsamhet». Detta ledde äfven under de senare åren till en strängare ekonomi, än hvad som var i hans smak. Välbekant är ju det yttrande han fälde till en af sina adjutanter, då han till slut fann hushållsaktigheten gå väl långt: »Det är snart slut för oss militärer. Nu vill man till och med ställa högste befälhafvaren på indragningsstat». Det omtalas ibland med en viss förvåning, att flere af hans närmaste enskilda tjänstemän, hvilkas stolthet och heder hindrat dem från att »hålla sig framme», som det heter, för hvilka han hyste både personligt förtroende och vänskap, just ej i hans tjänst sett sin ekonomiska framtid synnerligt betryggad. Och dock fans det efter honom halfannan million, oberäknadt allt, hvad han i sitt testamente skänkte sitt land och sin efterträdarel. Att han värkligen ägde så mycket, 1 Detta Carl XV:s testamente hade följande ordalydelse: Härmed förklarar jag Min yttersta vilja vara, att efter Min död ej mindre den konstsamling af porcellaine, glas, emalj m. m. som finnes upptagen uti en är 1871 i Wien tryckt katalog, jämte ett i nummerföljd därmed fortgående handskrifvet bihang, än ock de Mig tillhöriga samlingar dels af medeltids och orientaliska vapen, dels af nordiska konstnärers taflor skola tillfalla Svenska Staten mot förbindelse att dessa samlingar, af hvilka den sistnämda bör till National-Museum och vapensamlingen till Lifrustkammaren förflyttas, för all framtid vårda och underhålla. Därjämte har Jag, genom detta mitt testamente, velat åt den, som efter Mig ärfver Svenska tronen, med full äganderätt öfverlåta dels ameublementet i de stora våningarne 1 och 2 trappor upp å Stockholms Slott, för så vidt detsamma Aig enskildt tillhörer samt ej inbegripes i hvad Jag här ofvan till Staten skänkt; — börande till ameublementet hänföras vaser jämte andra prydnader, dock icke taflor och skulpturarbeten med dessa sednares fotställningar — dels ock alla Mig tillhöriga inre och yttre inventarier vid de af Mig disponerade Lustslotten utom vid Ulriksdal. Till yttermera visso hafver Jag detta testamente i tillkallade vittnens närvaro egenhändigt underskrifvit, som skedde å Stockholms slott den 3 Febrnuari 1872. Carl. Att Hans Maj:t Konung Carl XV med sundt och fullt förstånd samt af fri vilja förklarat ofvanstående för oss till innehållet obekanta handling innefatta Hans yttersta vilja samt densamma egenhändigt undertecknat få vi, för sådant ändamål tillkallade och på en gång närvarande vittnen, härmed intyga. Stockholm den 3 Februari 1872. John Lilliehöök. Henric Gyllenram. 6