s2 APANAGEFRÅGAN. visste han emellertid aldrig, och han skulle säkert själf varit den, som blifvit mest förvånad däröfver. Man har klandrat kung Carl mycket för de under hans regering ofta förekommande förslagen om apanageförhöjning. Dylika förslag råkade värkligen framkomma vid, som man kan tycka, högst olämpliga tidpunkter, t. ex. 1863 , då proposition framstäldes om extra tillskott af en million rdlr, omedelbart efter det kungen framlagt reformförslaget, samt 1865, då civillistans höjning var riksdagens första fråga. Hvad särskildt apanagefrågan angår, så torde anledningen till de flera gånger begärda anslagen hafva varit af komplicerad art. Redan mot slutet af 1840-talet, under det kung Carl var kronprins, väckte förslaget om ökadt apanage åt honom i händelse af förmälning en ganska obehaglig strid i riksdagen, och att han för egen del allt sedan dess fann alla dylika förslag högst oangenäma, framgår bland annat af ett bref från drottning Lovisa, däri hon enträget ber honom söka apanageförhöjning. »— — — Förlåt, att jag bråkar med penningaffärer», står det sålunda i detta bref, »men genom bref från Skåne och min egen erfarenhet om penningar, vill jag bedja dig fundera på, att efter som det nu blir apanageförhöjning för mamma och syskonen, du äfven skulle begära för dig själf någon förhöjning. Mycket bättre vore det begära dylik nu än om några år; tänk på alla pensionärer, du fått i arf, teatern och andra inrättningar, som taga visst ett par hundra tusen årligen, förhöjd lön för hoffröknarna, större hof och stab, allt skall du tänka på. Du borde tala med Sandels härom på hemresan och så begära större apanage. Det är ej en rolig fråga, men jag tror dock, att många af herrar riksdagsmän skola inse nödvändigheten däraf, i synnerhet då allt blir dyrare i 1 Särskildt vid detta tillfälle yttrades det ironiskt i prässen, att den million, som begärdes, borde blifva en tacksamhetsgärd, som folket på sina debetsedlar skulle bringa reformkungen. Det ordades både vidt och bredt om hofhallning, hushallning och misshushållning, och en och annan menade, att de anslagna 630,000 rdr fullt väl borde räcka till för hofhållningen, men att somliga kunna hushålla, så att icke ens sex millioner kunna räcka till».