94 ORDENSHISTORIER. Att kung Carl äfven ibland lät ordnar gälla såsom likvidationsmedel, var allmänt bekant, och man fick också uti den då varande skämtprässen ofta se detta antydt; så t. ex. förekom bland annat en historisk parallel öfver »kung Carls björnjakt», där man å ena sidan ser Carl XII, efter gammal god teckning ur »skillingsmagasinet», i strid med en värklig nalle, medan å andra sidan Carl XV öfverräcker »vasen» åt en borgenär. Det hände ofta att kung Carl fick stora utländska eller vetenskapliga värk sig tillsända från författarne. Dessa skulle då naturligtvis belönas eller betalas, och som han ej sällan hade ondt om mynt, var en eller annan orden det billigaste sättet att komma ifrån det hela, billigare till och med än Hliteris et artibus. »Skall det nu vara en dekoration?» brukade han med engelskt uttal och en viss skalkaktig min, i det han, som vanligt, knep i hop det ena ögat, vid sådana tillfällen fråga sin bibliotekarie v. Qvanten, som sedan fick bestyra det hela. En dag hände det, att en tysk vetenskapsman sändt kung Carl ett stort geografiskt värk, för hvilket han erhöll »nordstjärnan». Förtjust skref han ögonblickligen till kungens bibliotekarie,; medsändande en litografierad plansch af sig själf, på det kung Carl skulle få se den man, »han gjort så lyckligs. — »Fy f-n, hvad han är ful», utbrast denne, »tag bort det, tag bort det!» Uti en af professor Boklunds efterlämnade anteckningsböcker hafva vi funnit en liten notis om ett hans besök hos konungen den 10 maj 1872, då denne visat honom ett bref från den bekante baron von Leinburg!, hvilken till tyskan öfversatt åtskilliga af Carl XV:s dikter. Detta bref innehöll en längre framställning om konungen såsom målare och poet, »hvilket», berättar professor Boklund, »roade kungen, som tillade: ’hvad vill han nu? (vid sitt besök förra året erhöll han för sina dikter vasaorden)». Om man af allt detta droge den slutsatsen, att konung 1 Baron Gottfried von Leinburg är känd såsom öfvers. af Runebergs »Kung Fjalar», Oehlenschlägers »Kung Helge» och Tegnérs »Fritiofs saga», hvilken han tillägnat konung Carl XV.