98 KUNG KARL OCH ETIKETTSVÄSENDET. och grå benkläder. Många trodde sig också hafva sett i syne. Att detta i hög grad måste hafva roat honom, är lätt att inse, på samma gång han säkerligen väl behöfde att gå sig varm, ty hyllningen försiggick under bar himmel den 5 maj vid »klart, men nordiskt iskallt väder». En tidning anmärkte angående denna promenad: »Konungen lämnade tronen kl. 1.56 e. m., såsom den officiella tidningen uppgaf, men var inom en timme därefter synlig i Carl XIII:s torg i civila kläder, åtfölja af en enda kavaljer. Man slöt häraf — och säkert med rätta — att kungen själf var utledsen vid hela ståten och längtade ut i det fria — och i det fallet torde hela svenska folket sympatisera med högstdensamme — —» Detta var hans första promenad såsom krönt och hyllad konung; ej utan en viss likhet med denna är den sista vi se honom göra såsom sådan, sedan han för sista gången personligen afslutat Sverges riksdag och iklädd all furstlig prakt hemförlofvat folkrepresentationen. Kort därefter syntes han nämligen »långsamt» promenerande i Kungsträdgården, »i det han bortbytt den hermelinsbrämade purpurmanteln mot den borgerliga ’redingoten’, som begagnades under promenaderna vid Edsvikens stränder». Den käcke, skälmaktige kung Carl, hvilken som nykrönt raskt och hurtigt ilade utför Stockholms främsta gata för att spela sitt »trogna folk» ett litet puts, är nu förvandlad till en aftärd man med dödens stämpel i dragen och med långsamma steg. Men han är dock densamme, som alltid med glädje skyndar att afkasta det ceremoniella trycket. Och just för den skull möttes han ånyo af ett visst klander, men nu från alla dem, som lade särskild vikt vid ceremoniel och etikett och tyckte, att han behandlade dylikt för mycket »en bagatelle». Denna senare förebråelse skulle kanske också kunna riktas emot honom med mera fog än beskyllningen för »fasthållandet» af ceremonier. Så t. ex. skall det hafva händt, att han, då han någon gång höll statsråd på Ulriksdal, först kunde låta sina ministrar vänta både länge och väl, innan han behagade återvända från jakten, och därefter infann sig att öfverlägga om statens bästa, iklädd full jaktdrägt med blus