RESA I NORRLAND 1838. 115 folk se på sig, och i Fjöl öppnade han fönsterna, så att vi riktigt skulle få se honom — —.» Omdömena om honom äro öfverensstämmande: »Såväl † åthäfvor och skick som i klädedräkt uppenbarade Sverges kronprins en rättframhet och flärdlöshet, den vi knappast hade vågat föreställa oss, men hvilken, dess bättre, lifligt anslog grundtonen i det norrländska folklynnet — — och därjämte gaf en oändligen hälsosam föresyn af enkelhet i klädedräkt — —» hette det helt städadt och civiliseradt härom i samtida prässen, medan en arnäsgumma vid anblicken af honom helt naivt uttalade sin kritik: »Herre Jesses häller — är det den, som är kungen! Han var fäll’ allsint’ grannt rustad häller — — han har inte bätter rock han, än Anners Persson i Stranne!» Och man kan ej annat än le, liksom helt säkert han själf, åt det svar han fick, då han på väg till Gideå bruk besökte några fäbodar för att taga kännedom om hushållningen där. »Hvem tror du jag är?» frågade han fäbodflickan, medan han undersökte tjockleken af grädden i mjölktråget. »Äh — han är väl nå’n landtmätar, vet jag; inte är han lik landtmätar Åstrand, men han har en tocke där gammal hatt, han å — —» Från den jakt vid Bodrumssjön, som Oscar Dickson vid detta tillfälle arrangerat för honom, hafva referenterna synnerligt mycket att berätta, hvaraf vi endast anföra följande för Carl XV karaktäristiska skildring: »Där står Sverges unge kronprins uppe på Bolltjärnsbärget, som utgör gränsen för skallplatsen, klädd i jaktdräkt och med ett par grofva stöflar dragna öfver benkläderna. De lifliga bernadotteska ögonen späja friskt omkring i näjden, och en innerlig belåtenhet, en känsla af friskhet och välbefinnande uttalar sig i hans hållning och väsen. Än samtalar han med Sandels, än med Malmsten, än med af Dahlström — — ett tu tre svänger han sig från dem allesammans och rycker geväret från en åskådande skytt, mönstrar det, lägger det till ögat, frågar om ägaren någonsin sett en björn o. s. v. Nu sticker middagssolen fram ur något tillfälligt moln och hotar genomsteka såväl regent som undersåtar. Då kastar kronprinsen af sig rocken och blottar ett par armar, hvilkas rörliga muskelspel synes hota