PÅ AXVALL 1865. 129 gen slogo endast några få af de till högkvarteret hörande officerarne upp sina tält denna natt; de flesta kröpo in och lade sig på någon höskulle, i något skjul eller kyffe. Kl. mellan 6—7 på morgonen var konungen på benen igen, och snart samlades högkvarterets hela personal omkring kaffebordet, hvartill konungen inbjöd. Därvid tillgick sålunda, att en bordduk utbreddes på våta gräset; där ofvanpå stäldes en smörask och ett par med skorpor fylda korgar, en tallrik socker och en stor skål grädde. Här och där låg en rad bleckkoppar samt några teskedar, och ett par hoflakejer gingo omkring med den öfver en stockeld uppvärmda kaffepannan och serverade ett rykande kaffe, som smakade förträffligt — —» När detta var drucket, satte kung Carl sig åter till häst och red från Thorbjörntorp tillbaka till Axvall. Förut nämda Värmlands regemente tillhörde nämligen kåren B, hvilken enligt det för fältmanövern utgifna programmet skulle gå från Axvall en dag före kåren A. Konungen ville visa båda fördelningarna samma välvilja, och eftersom han marscherat de två milen från Axvall med den förra, gjorde han på samma sätt med den senare: på e. m. samma dag marscherade han till fots åter den långa vägen med ett af kåren A:s regementen. Ej underligt, om soldaterna vid detta bevis på kung Carls uppmuntrande välvilja och hurtighet glömde sin egen trötthet. Och de fingo många sådana bevis på den omsorg, han bar för dem; ofta fingo de se, hur föga han sparade sig själf och hur stor- hans outtröttlighet var. Så var t. ex. under samma manöver högkvarteret under ett par nätter förlagdt till Ljung, ett ställe, som var ganska aflägset från prins Öscars kvarter. Efter marschen till det förra och efter intagen aftonmåltid begaf sig kung Carl under natten. då alla andra hvilade, tillbaka till Ljung, där han jämte prinsen vidtog nödiga dispositioner för den dagen därpå blifvande »drabbningen», samt återvände först mot morgonen till sitt tält och var sedan under hela dagen i oafbruten värksamhet. Intet krus och inga komplimenter brukades eller vankades i kung Carl högkvarter; så länge fältmanövern räckte, var konungen soldat och kamrat — och därtill en god kamrat! 9