128 PÅ AXVALL 1865. Under fältlifvet framträder kung Carls personliga anspråkslöshet ännu mera än äljes. Så var t. ex. hans tält alltid mycket enkelt; fyra alnar i fyrkant, försedt med en bädd, en fältstol, en spegel samt lyxen af ett skrifbord, skilde det sig på intet sätt från ett vanligt tarfligt officerstält, men däremot så mycket mera från andra regerande furstars, exempelvis en Napoleon den III:s, hvilket bestod af tre eleganta rum, eller en Victor Emanuels praktfullt inredda tält, som bestod af salong och sex rum, prydda med siden, förgyllning, möbler af rosenträ o. s. v. När kung Carl var i fält, bodde och lefde han som soldat; han betraktade detta som en plikt och fann däri en värklig uppfriskning. Han var den käckaste, mest outtröttlige, mest rättframme soldat i sin armé, och det var detta hans föredöme, som satte fart och lif i kompanierna. Vissa om, att det skall vara af intresse för mången att få en inblick i de »lägerförhållanden» och det »lägerlif», som rådde under kung Carls tid, vilja vi i korthet meddela det väsentligaste ur en del korrespondensartiklar från olika år och lägermöten, direkt nedskrifna på »krigsskådeplatserna», således ägande på en gång det själfupplefvades friskhet och därtill obestridligen ett karaktäristiskt kulturhistoriskt värde. En brefskrifvare skildrar sålunda hvad han sett och upplefvat på Axvall under mötet 1865. »— — — nmellan Axvall och Thorbjörntorp är goda två mil — men hvad betyder en dylik marsch för våra soldater! Också marscherade »kungen» med! Knappt kommen ut på vägen från Axvall, steg H. M. af hästen och marscherade i ledet med Värmlands regementes första kompani ända fram till Thorbjörntorp. Då man kom nära denna by, började det regna, hvarmed fortfor ända till fram på förmiddagen följande dag. Vid Thorbjörntorp fick man vänta länge på trossen och slet således rätt ondt om natten i hällregnet och smutsen. Högkvarterets tross kom först midt i natten, och medan konungen väntade på sitt tält, gick han omkring och språkade med officerare och soldater samt var glad och skämtsam som vanligt. Slutligen fick H. M. upp sitt tält på en våt backe, och där sof han några timmar mot morgonen, liggande som vanligt på en på bara marken utbredd korkmadrass. Utom konun-