Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KROPPSLIG STYRKA OCH UTHÅLLIGHET. 139
Och han kunde nästan hinna med det otroliga.
Den kurirresa till Norge, han gjorde i slutet af september
1862, är ett exempel härpå. Afrest från Stockholm om
onsdagen, var han redan på fredagen i Kongsvinger, hvarest han
invigde den därifrån ledande nya järnvägen, ankom samma dag
till Christiania, expedierade viktiga regeringshandlingar,
öppnade stortinget och var tillbaka i Stockholm påföljande onsdag
— i rätt tid till riksdagens början. — Detta skulle hafva varit
öfverväldigande tröttsamt för hvem som hälst till och med i
järnvägarnes tidehvarf. För kung Carl var det en ganska
vanlig och naturlig sakernas ordning.
Ser man honom deltaga i en utställning, i ett
landtbruksmöte, visar han samma outtröttlighet.
Så vid det stora landtbruksmötet i Helsingborg i juli 1863.
Under dessa dagar var han med öfver allt, fick tid till allt,
där tiden äljes icke halfvägs räckte till för någon annan. Det
ena ögonblicket lyssnar han till diskussionen i skolhuset, det
nästa är han ute på tribunen för att utdela belöningar, det
tredje befinner han sig en passant uppe i Kärnan för att
åskåda den storartade utsikten; därefter står han i
industriutställningslokalen nere vid hamnen. — — Efter sin ankomst
från Halmstad kl. 4 om morgonen och efter blott en timmes
sömn, var han åter ur sängen och helt allena ute i staden för
att se sig omkring och blanda sig med folket kring
bondvagnarna på torget. Intet spår visades af trötthet, där de flesta
andra sågo tillintetgjorda ut.
Den beundran, denna hans ovanliga uthållighet särskildt
vid detta tillfälle väckte, gaf sig hos de många närvarande
danskarne luft i ett: »Det er jo et vidunderligt Menneske, den
Kong Carl! En Konge, der aldrig sover, det er da, min
Salighed, noget ganske uhört!»
»Kung Carl var alls inte som en annan människa», kan
man få höra gamla soldater säga, »han behöfde inte sofva,
och ändå var han lika frank.»
Pingstafton 1869 var han ute på manöver å
Ladugårdsgärdet. Då han efter denna hemkom till Ulriksdal strax före
supén, stormade han i sin riddräkt spänstig som en yngling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu May 28 20:14:12 2026
(www-data)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/carlxv/0147.html