KUNG CARL SOM SPORTSMAN. 145 komma fram. — — Senare på aftonen såg jag hela svenska hofvet hvirfla om i en munter wienervals, medan konungen och drottningen gingo omkring uti de närliggande rummen och talade vänligt med sina gäster — —» Än en gång se vi kung Carl i dansen: om midsommaraftonen kring majstången. Sällan underlät han att den kvällen taga sig en svängom. Som vice konung i Norge dansade han med sin gemål, kronprinssessan, kring den majstång på Oscarshall, hvilken hon själf och hennes damer prydt med kransar. Och för de tusentals stockholmare, hvilka under 1860-talet midsommardagen vallfärdade ut till Ulriksdal, hade säkert deras fröjd ej varit mer än half, om den ej delats af »kungen» själf. Midsommardagen 1870 var den sista, som firades med den gamla glädtigheten; kung Carl med uppvaktning deltog då i dansen till kl. 10, medan drottningen en stor del af aftonen och för sista gången betraktade sommarglammet i det gröna. Dansen är visserligen ett mycket underordnadt kapitel i en dödligs lif — men hvarför å andra sidan gå förbi detsamma, då äfven det kan gifva en god föreställning om, hur kung Carl i glädjens ögonblick framkallade den rätta stämningen och vann människor. Kung Carls intresse för sport och kroppsliga idrotter föranledde stiftandet af åtskilliga klubbar: kunglig skridskoklubb, kägelklubb, jaktklubb m. fl. Redan i början af 1860-talet fanns det i Stockholm en kunglig isbana, där herrar svängde sig på stålsko och damer läto föra sig på kälke. Detta hade blifvit ett mod, liksom andra kommet från Paris, där i början af år 1861 Napoleon III visade sig såsom mästare på glanskis och kejsarinnan Eugenie nedlät sig ända till kälkåkning. En af 1860-talets främste konstnärer, G. W. Palm, tillhörande »kung Carls målare», har tecknat en scen fråun den kungliga banan utanför Kastellholmen: drottning Lovisa i pälsvärk på kälke, som framskjutes af en kavaljer, medan kung 109