146 PÅ SKRIDSKOBANAN. Carl ilar bredvid på skridsko, i luden mössa, ätsittande kortrock och båda händerna i sidorna. Rundt omkring vimlar det af kälkåkande damer och uppvaktande kavaljerer. Men främst af alla utmärkte sig äfven i skridskosporten kung Carl, och hans smidiga gestalt och lätta rörelser kommo i denna vackra öfning till full rätt. Detta vinternöje var då ännu ej så allmänt; i synnerhet såg man ytterst sällan damer »spänna stålsko på fot». Det hade ännu ej blifvit »comme il faut»; men snart flög det som en löpeld genom Europa, att kejsarinnan Eugenie ledsnat vid kälken, fattat tycke för skridskoåkningen och till och med låtit se sig offentligt på tuileriträdgårdens dammar, som snart uppfyllts af skridskolöpande damer och herrar i hvarjehanda fantasikostymer. Och Stockholms unga damer tvekade ej häller nu att »följa med modet», ehuru de i sina ballonglika krinolindräkter på afbildningar från denna tid just ej gifva intryck af »grace». 1862 stiftades den »kungliga skridskoklubben», och dess bana invigdes den 4 januari s. å.; kung Carl lät själf inskrifva sig såsom klubbens högste beskyddare. Måndagar och torsdagar var det särskildt lifligt på isbanan; dessa voro hofvets klubbdagar, och kung Carl var då ofta med i den glada skaran. Detta gaf anledning till ett på fullt allvar bekymradt bref i Sundvallsposten, januari 1862, hvilket innehöll en uppmaning, att kung Carls svenske undersåter borde i »underdånighet förena sig om att framställa till majestätet en supplik, att högstdensamme icke måtte klädd i för tunn kostym blottställa sig för de kalla omfamningarna af gubben Boreas — —» Anledningen till oron var egentligen de många vid denna tid timade dödsfallen i Portugals konungafamilj, orsakade af tyfus genom förkylning — — »för nyssnämda underdåniga framställning», fortsätter tidningen, »saknas sålunda icke skäl, äfven om icke åsyna vittnen påstått, att man tyckt sig frysa bara af att se, hur litet skyddad mot väderleken konungen öfverlämnar sig åt ett nöje, som man måste medge så väl passar hans hurtiga väsen och vackra gestalt — —» Kung Carl var aldrig någon vän af kortspel. Det hände