148 BILJARD OCH KÄGILOR. i det väl försedda stativet finnes ännu den elfenbensinlagda »kö», han oftast begagnade. Biljardspelet på Ulriksdal förekom särskildt om höstkvällarne, då kägelbanan stod öfvergifven. Drottningen och hofdamerna voro då med; man bildade två partier; drottningen valde först den person, hon ville hafva till medspelare, därefter valde konungen en, o. s. v. i »zigzag». Man spelade ett slags ä la guerre, kulorna lades upp i tvänne rader, och man’ försökte eröfra dem från hvarandra. När ett riktigt kritiskt ögonblick var inne, t. ex. då det ena partiet endast hade en kula kvar, var spänningen stor, och spelet afslöts vanligen under mycken munterhet. Om sommaraftnarne begagnades däremot kägelspelet flitigt. Kungen spelade därvid jämt och bra, utan att egentligen slå några stora slag, men däremot nästan alltid »fem» eller »sex dubbla». Detta var ett af hans bästa sommarnöjen, vare sig han vistades på Bäckaskog eller Ulriksdal. IIan stiftade också en kägelklubb, hvari utom hans mera förtrogna krets bland stabsofficerarne äfven invaldes åtskilliga sceniska konstnärer: Almlöfvarne, far och son, med fruar, Svante Hedin, Daniel Hwasser med fru, en kortare tid Fredrikson m. fl. Klubbens eller rättare »ordens» namn var det samma som bears af Bellmans bekanta kägelklubb på Djurgården: »E. B. B.» = »Enkan Bloms Bekanta», men själfva ordenshemligheten låg just uti den nya tydningen af dessa initialer, hvilken gifvetvis var skämtsam och stundom litet godtyckligt varierades allt efter förhållandena. Den s. k. »sommarbålen» sköttes af kungens lifmedicus, doktor Robert Lundberg; man samlades vanligen att spela å kägelbanan vid Daniel Hwassers villa, Kapellbyggningen, nära Ulriksdal. Fru Hwasser var då alltid värdinna och förde vanligen äfven protokollet. Anteckningar, försedda med illustrationer af professor Scholander och åsyftande smärre tilldragelser under de glada sammankomsterna, lära finnas förvarade hos någon af klubbens ännu lefvande medlemmar.