154 JAKTDAGAR PÅ ÖLAXD. . eller titta in i deras stugor, säga ett vänligt ord, skänka kvinnfolken en nick och »far» en cigarr — som sedan af denne till evärdligt minne sattes inom glas och ram — och så skynda vidare. En gång frågade han en gubbe, som satt i god ro kvar i sin stuga, om denne inte skulle ge sig ut för att se på kungen. »Åh», svarade då gubben lugnt och utan att känna den tillfrågade, »det ger jag håken. När han far som en länsman, är det inte möcke å gni för. Töserna får skala eftern och kisa på’n och släcka förvettet.» I byn Lerkaka kunde man lång tid efter kungens besök ej hämta sig från sin förvåning. För det första såg kungen ut precis som en människa, och för det andra var han inne och åt fläsk och potatis hos en bonde i Runsten. Själf var han så »gemen» att höra efter hos »mor», om potatisen var färdig. Och när en häst i byn blef kollrig och slet sig lös, tog kungen fast kampen och tvang den att hålla sig stilla. Under jakten hade han klifvit öfver en stengärdsgård; då några stenar därvid rullade ned, lade han dem åter upp efter sig, och »så möcke vett visar inte annat herrfolk, då de gni efter hönsen», sade de beundrande bondgubbarne. Vi skulle kunna anföra ännu flera i hvarje fall mycket betecknande och vackra berättelser i samma stil. Dessa må nu vara mer eller mindre faktiska, visst är det dock, att kung Carl, såsom vi förut nämt, redan vid sitt första besök vann öboarnes obegränsade tillgifvenhet. Sågot af det muntraste under hela utflykten var den saukiss, som efter jaktens slut sista aftonen anställdes på allt det skjutna. I denna deltogo endast klubbens medlemmar; grefve Lewenhaupt fungerade som »auktionist» och skötte äfven klubban, som utgjordes af en gammal musköt, med en sådan kraft, att grefve Beckfriis fann sig föranlåten skämtsamt bedja honom vara litet försiktigare, enär han »slog, så att bjälkarne darrade». Auktionen ägde rum i en sal i »kungsgården». Summan för det skjutna uppgick till 400 kronor; kungen var härunder vid glänsande humör, skämtade och ropade in och var också den, som köpte största delen af jaktbytet. Kung Carls andra jaktresa till Öland ägde rum i septem-