JAKTDAGAR PÅ ÖLAND. 153 sitta, i synnerhet om aftnarne, då det vankades sång, muntert glam och roande berättelser. Uppe tidigt om morgnarne före alla andra, var också kungen den, som lade sig senast. Ibland kunde det hända, att han, då hans trötta »jaktklubb» så småningom dragit sig undan för att söka hvila efter strapatserna, kunde fråga sin värd, herr Eneman: »Tror du, att de ha somnat nu?» hvarefter han skämt- samt brukade tillägga: »då skall jag gå upp och väcka dem igen, de lättingarne!» Detta beslut brukade värkställas på så sätt, att han gick upp i andra våningen, där jägarne hade sina sofrum, och sjöng, till dess han fått dem alla vakna, ett påhitt, som kom hela hans ansikte att lysa af skälmaktig belåtenhet. En af dagarne åts mycket sen middag hos en gammal hemmansägare, Knut Persson i Norra Runsten. En tradition berättar, att denne af kungens vänliga sätt blef så hänförd, att han fick mod att bjuda på det bästa han hade: toddy. Kungen skulle då hafva blifvit »synbart förlägen», men för att ej göra gubben ledsen, skulle han dock hafva tömt glaset — »oaktadt han alls ej är älskare af spritdrycker; han tager sig visserligen en jaktsup, men han smakar sällan punsch, utan dricker hälst vatten och röda eller andra lätta och oskyldiga viner; Perles de Rhein’ lär vara hans favoritvin», slutar den samtida berättelsen. Det sista är faktiskt; kung Carl drack sällan annat än rödvin och vatten på sina jaktfärder. Historien om bonden och toddyn kunde emellertid mycket väl hafva varit sann, men den är det icke. Många andra berättelser kvarlefva ännu i traditionen på Öland, berättelser om smådrag af kung Carl, hvart och ett uppenbarande någon hos en konung mera ovanlig egenskap. Måhända är en och anran af dessa anekdoter af samma art som historien om Knut Perssons »toddy»; men huru föga de under årtiondenas gång blifvit öfverdrifna eller utsmyckade ser man då man här och där i prässen från år 1864 återfinner dem i nästan alldeles oförändradt skick. Så skall det hafva roat honom mycket att under sina ströftåg efter rapphöns gifva sig i samspråk med bönderna 1 Se tidning. Kalmar 1864, Aftonbladet 1864, N. D. A. 1864 m. fl.