SKUNG CARLS MINNESHÖG» PÅ ÖLAND. 159 Högens uppkastande beslöts egentligen i maj 1873 af jaktklubben, som vid denna tid ännu bar »Carl XV:s» namn. Men förvärkligandet skulle först ske med tillhjälp af offervilligheten hos Ölands befolkning. Och bönderna blefvo varmt lifvade af tanken att på detta sätt ära kungens minne; arbetet tog sin början redan i juni månad samma år; öländingarne släppte till både dragare och folk, och 5000 lass sten framforslades under loppet af några veckor; äfven en mindre kontant summa insamlades till bestridande af åtskilliga utgifter; klubbens bidrag — 2000 kronor — var sålunda obetydligt emot det, Ölands bönder gåfvo för att hedra den kung, de höllo af. Ett granitblock, vägande 1000 centner och i ett enda stycke, fördes från Fågelvik — Carl Knutsons gamla gods i Tjust — till Öland; med otrolig möda fraktades det den långa vägen ned till kusten och vidare med en skuta öfver sundet, enär ingen ångare vågade åtaga sig frakten. På 10 vagnar och efter 10 par dragoxar kördes det sedan från Borgholms hamn upp på landborgen. På dess framsida är i en vacker drakslinga inristadt: Åt minnet af konung Carl XV restes stenen af dess jaktklubb och Ölands befolkning den 24 sept. 1873. På baksidan stå inristade de tre årtalen: 1864 — 1866 — 1868. Den 24 sept. 1873 aftäcktes vården, jämt tio år efter det kung Carl på Ulriksdal stiftade sin jaktklubb. Efter aftäckandet samlades man i ett af de stora hvalfven i Borgholms slott för att på Öland dricka en sista minnesbägare för Kung Carl. Då under hans sista besök härstädes en fästmåltid blifvit anordnad inne på slottets gröna borggård, hade ett häftigt regn drifvit jägarskaran in i detta hvalf, där nu klubben på en vägg låtit måla kungens namnchiffer i kolossala dimensioner. Sedan 1868 har ej någon kungsjakt förekommit på Öland; man lefver där ännu på de gamla »kära minnena»; jakten har råkat i förfall och är nu mera mycket litet vinstgifvande.