160 ÄLG- OCH FÅGELJAKTER. Det var vanligen i slutet af september kung Carl årligen brukade begifva sig ut med sin jaktklubb på liknande utflykter till olika delar af landet. 1865 for han t. ex. genom Södertelje kanal ned till Öxelösundstrakten för att jaga älg. Äfven om denna jaktfärd finner man i den samtida prässen utförliga skildringar, särskildt af den otur, som vid detta tillfälle förföljde den kunglige jägaren och hans följe. »Och dock», slutar berättaren, i det han skildrar klubbens aftonmåltid ute i det gröna, »var kungen glad, hvilket fröjdade mig mer än allt, och de öfriga jägarne omkring honom med sina förnöjda anleten bildade en riktigt vacker tafla på den lilla täcka ängsfläcken.» — — — En annan älgjakt ägde rum hösten 1869 på brukspatron v. Celsings egendom Hellefors i Södermanland. Under en följd af år hade i de skogar, som tillhöra denna egendom, älgarne blifvit väl skonade och vårdade, hvarför en riklig mängd af dessa djur funnos, då en jakt, hvari kungen lofvat deltaga, detta år anordnades. — Första dagen var jägarskaran uppe kl. 6; öfverenskommelsen var, att endast älg skulle få skjutas, men också att alla de älgar man kunde träffa på, skulle få fällas. Följden blef, att 6 älgar stupade under den första afdrifningen; på e. m. samma dag fälldes ej mindre än 5 högdjur, af hvilka en sjuårig oxe sköts af konungen. Nästa dag var öfverenskommelsen den, att endast oxe finge skjutas; en gammal sådan föll då för konungens kula; ännu en älgoxe stupade, så att tillsammans 13 djur fingo under dessa båda dagar bita i gräset. Nästan en hvar af jaktsällskapet hade varit i tillfälle att skjuta en älg; det hade varit en jaktfäst i stor stil, och belåtenheten var också lika allmän som oblandad. Däremot var resultatet af jaktklubbens besök på Billingen 1870 ej synnerligt lysande. Jakten gällde då fågel. Men äfven i hufvudstadens omgifningar, särskildt i skogarna i närheten af Ulriksdal, tyckte kung Carl om att ströfva omkring med bössan på axeln. Han hade arrenderat jakträtten på åtskilliga ställen i den omgifvande trakten, såsom [rsvik, Bromsten, Spånga, Kista, Rotsunda, Skällnora, m. fl. Jakten gällde dock sällan annat än orre, tjäder och rapphöns, ty kungen påstod sig ej kunna få sikte på hare, sprin-