KUNG CARL SOM LANDTBRUKARE. 163 10. [ var äfven som ifrig landtbrukare. Han var nämligen praktisk jordbrukare och intresserade sig varmt för allt, som rörde utvecklingen och framgäången af Sverges landthushållning. Vid landtbruksakademiens första sammanträde efter kung Carls död, den 23 september 1872, yttrade akademiens direktör sig synnerligt erkännande om de tjänster, konungen gjort det svenska landtbruket genom de värderika försök i landtbruksväg, han ända in i det sista, då redan hans sjukdom var svår, låtit anställa och meddela akademien. Härmed åsyftas experimenten såväl på den lilla egendom, Bärgshamra, han arrenderat nära Ulriksdal, som på Bäckaskog, fastän han personligen ej på långt när så kunde följa arbetet å det senare stället som å det förra. Dock fanns det år, då han gjorde ända till tre resor till Bnäckaskog, hufvudsakligast för att själf inspektera ett eller annat större företag i byggnadsväg — särskildt då fråga var om nya stallar för det städse utvidgade »stuteri», han anlagt o. s. v. I 1860-talets präss får man äfven en och annan gång se en notis om att H. M. konungen rest ned till Bäckaskog för att där »se till sina stora sparrisanläggningar», för hvilka han mycket intresserade sig och för hvilka den skånska jorden och det blida klimatet passade så väl. »På Bäckaskog finnes det», läser man i skildringar om stället från Carl XV:s tid, »stuteri, mäjeri, god vildbana, fiske i Oppmanna- och Ifösjöarne samt ålfiske i kanalen.»