162 RAST VID SKÄLLNORA UNDER JAKTEN. kungen», ropade hon, störtade ut och ilade barfota efter denne, som långsamt och med ena handen på ryggen vandrade inåt den gröna skogen. Med tysta fjät hann gumman upp honom, grep hans hand och kysste den. Kungen, som ej hört henne komma, spratt förskräckt till. »Fy för tusan!» ropade han och ryckte handen häftigt till sig, obehagligt berörd af denna hyllning, hvarpå gumman hastigt retirerade. Om jaktlyckan värkligen blef bättre, kunna vi ej säga. — Men sådan Carl XV:s bild ännu synes på väggen hos mången af hans forna jaktkamrater: stark och spänstig och glad i minen, med grå ylleblus, jägarbälte om lifvet, höga jaktstöflar och den befjädrade gröna hatten käckt på sned, sådan var han väl känd af befolkningen utåt Edsvikens stränder.