- Project Runeberg -  Carl XV som enskild man, konung och konstnär /
171

(1891) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SLOTTET BÄCKASKOG. 171 hasselhäckar. Bakom dessa lågo de stora frukt- och köksträdgårdarne, den senare med det förut omtalade sparrisfältet; i den förra lät han plantera en mängd ädla fruktslag och andra främmande trädsorter, som villigt slogo rot i Skånes mark. Väster om borgen lät han uppföra ett orangerihus, hvars like man, åtminstone i Sydsverge, ännu ej skådat. Det höga glasfönstertaket hvilade på en takstol, som uppbars af två rader »smärta kolonner»; huset hade gaflar i öster och väster, och då båda gafveldörrarne öppnades, hade man utsikt åt både Ifö- och Oppmannasjön. Fyldt af palmer, ädla växter och små plaskande fontäner, var orangeriet en mycket omtyckt tillflyktsort för den kungliga familjen; supé intogs också ofta härstädes, sedan middagen serverats i den stora, svala almbersån i parken nära sjön. Parken genomskars af en kanal, öfver hvilken funnos hvälfda småbryggor, och hvilken, i det den sammanband de båda sjöarne, gick under den stora slottsbyggnaden genom ett hvalf och passerade först ladugården och sedan logen, där den dref ett tröskvärk. I parkens ena utkant dref den äfven en vattenkvarn, hvars hjul, dolda af de omgifvande trädens lummiga, nedhängande grenar, lifvade hela näjden med sitt idogt bullrande ljud. I denna kanal fanns också Bäckaskogs berömda ålfiske: helt nära kvarnen var ålkistan, äfven den nästan dold af den yppiga grönskan; här kunde man, enligt gamla skildringar, fordom hvarje morgon fånga 10—13 lisp. ål; t. o. m. Linne omtalar ålkistan vid Bäckaskog. Det tillhörde kung Carls nöjen, särskildt då kung Fredrik gästade slottet, att själt i och för den stundande frukosten vittja ålkistan. Öfta följde då drottningen med, och det höga paret var i lika grad intresseradt af att se på de slingrande ålarne i deras trånga fängelse. Helt nära, inne i parken hade kungen sin kägelbana; tätt intill denna bjöd en berså, danad af de ned till marken nående grenarne af en stor tät hängask, åt de spelande hvila och svalka — samt sannolikt äfven förfriskningar Vi kunna ej låta bli att i sammanhang härmed omnämna den andra kägelbana, som kung Carl lät uppföra på Bäcka-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 28 20:14:12 2026 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carlxv/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free