- Project Runeberg -  Carl XV som enskild man, konung och konstnär /
181

(1891) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KUNG CARLS FOSTERLÄNDSKA LANDTBRUKSINTRESSE. 181 Det var just detta, som uppbar hela hans intresse: att kunna gagna och föra framåt denna sitt lands hufvudnäring, att äfven i detta hänseende kunna bidraga till landets förkofran. Professor Bergstrand, som med rätta torde vara en auktoritet i detta stycke, har uttalat föjande omdöme om kung Carl såsom landtbrukare — ett omdöme, stadgadt under årslång personlig kännedom om svenska landtbruksförhållanden. »Jag har ofta under min lefnad varit tilsammans med jordbrukare och praktiska landthushållare, ja, jag kan våga säga, kanske mera än mången annan af dem bland vårt lands inbyggare, som gjort till sin lefnads uppgift att efter förmåga värka i landtbrukets tjänst, men jag har sällan träffat någon, som i så hög grad som Carl XV varit så varmt och lifligt intresserad af vår modernärings utveckling. I detta hänseende bar han en ständig omtanke och omsorg om sitt lands och sitt folks bästa — — —» Många furstar hafva haft enskilda egendomar — att t. ex. Carl Johan var bruksägare, är ju väl bekant — och de hafva af dem sökt tillgodose sig på bästa sätt; hos kung Carl var ifrågavarande intresse fullkomligt oegennyttigt. Den enda värkliga fördel, han personligen hade af sitt landtbruk, var det nöje det skänkte honom — den tillfredsställelse han kände öfver att kunna blicka ut öfver »sin egen» åker. Står man uppe på backen vid Bärgshamra hufvudbyggnad, så ser man hela den lilla egendomen utbredd framför sig: välskötta fält och vallar, här och där splittrade genom en liten inskjutande dunge eller backe och rundt omkring bekransade af furuskog; på andra sidan glimmar bakom träden Brunnsvikens vatten; ett stycke längre bort, nära stranden, ligga flera små byggnader, dem kung Carl låtit uppföra, och som han uthyrde. Det är en vänlig, idyllisk tafla, dock ej utan ett visst blidt vemod; man förstår väl den makt, denna natur hade att tjusa kung Carls sinne, man förstår hans kärlek till denna lilla fläck, där han gick och såg på sina åkrar, gladde sig åt kor och gröda, täckdikade och experimenterade och fröjdade sig åt att på detta sätt rå om en liten bit af Sverges jord. * * *

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 28 20:14:12 2026 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carlxv/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free