194 ORD VID HYLLNINGEN D. 5 MAJ. Härom yttrade August Blanche, hvilken väl liksom August Sohlman kan anses för en af det liberala partiets förnämsta måälsmän i präss och riksdag, att talet, »framsagdt med konungens kraftiga stämma gjorde ganska god effekt. Det innehåller flera vackra tankar, men är för öfrigt i likhet med alla dylika ceremoniel, tämligen färglöst. Den, som väntade i trontalet finna ett i tydliga ord framlagdt program för den nye konungens regering, skulle funnit sig betydligt sviken». — — — Vid hyllningen den 5 maj sade kung Carl bland annat: — — — »Framåt måste vi gå, ty stilleståndet är för ett samhälle lika vådligt som i tidens längd omöjligt; men ej må vi obetänkt framskynda. Med lugna, men därför också säkra steg skola konung och folk vandra hand i hand mot vårt höga mål: fäderneslandets väl. Må denna dag beteckna det förbund, vi till dess uppnående afslutat. — — — Frid, enighet, idoghet — se där hvad Nordens lycka kräfver, se där hvad jag skall hafva mig angeläget att åt eder bevara och hos eder utveckla. Land skall med lag byggas. Ingen skall vara öfver lagen; ingen skall sakna dess skydd. Däruti består den sanna, den möjliga jämlikheten. Och om dess upprätthållande kunnen I från min sida alltid vara förvissade. — — —» Är man opartisk, måste man medgifva, att dessa ord äro en konung värdiga, och nu, då kung Carl för länge sedan tillhör den svenska historiens minnen, ser man ju också, huru på fullt allvar dessa ord voro menade, huru den man, som blef Sverges mest konstitutionelle konung, med dem ej uttalade en tom fras: de blefvo tvärtom en lösen för hans regering, och i samstämmighet med dessa ord fortgick hans styrelse. Men de i detta tal förekommande antydningarna om tidens oro och »obetänksamma» lust för framåtskridande väckte då stort missnöje hos framåtskridandets käcke män; detta fick sitt uttryck i Aftonbladet af den 7 maj, som innehöll en besk artikel om konungens »konservativa regeringsprogram», hvilket i så mycket erinrade om »det myckna af det slaget, man vid senare riksdagarnes början och slut fått höra från våra prelaters läppar. — — — Pet är visserligen hugneligt att från samhällets öfversta höjd höra det medgifvandet, att ett absolut