ASYLRÄTTEN. 215 nyttiga kärlek till landet han litade och till hvilka han öfverlämnade styrelsens detaljer. Man vet ju, huru han understundom, då någon mindre viktig fråga var före, till och med kunde slumra in under sittande konselj eller någon gång roa sig med att »rita gubbar»; finanssaker roade honom i allmänhet ej; han erkände också detta öppet och såg hälst, att dessa leddes af dem, som han trodde förstå dessa angelägenheter bättre än han själf. Utom allt tvifvel är det likväl, att han skänkte etvannämda humana spörsmål sitt rent personliga intresse. Så är det ganska säkert, att exempelvis passfriheten, som vid riksdagen 1859—60 erkändes i Sverge, hade hans personliga sympatier. Med passfrihet följer också asylrätt, och att första tillfället att tillämpa denna ett fritt folks vackraste rätt erbjöd sig vid ryssen Bakunins bekanta uppträdande i Stockholm, har helt visst ej varit kung Carl emot, som äfven däri var genomsvensk, att han delade sin tids antiryskhet. Anmärkas bör, att det ingalunda var såsom nihilist och anarkist Bakunin emottogs i Sverge; han uppträdde här som Polens vän och zardömets motståndare. Detta var nog att väcka sympatier för honom. Hans öfriga åsikter frågade man här ej stort efter. Det är betecknande, att vid den märkliga fäst, som hölls för den ryske flyktingen på Phœnix stora sal och hvari idel allvarligt tänkande, frisinnade, men radikala fosterlandsvänner deltogo, det första talet hölls för konungen och det i mycket varma ordalag — ett tal för Carl XV midt i fästen för en af Polens och Rysslands mest bekanta frihetskämpar. Det ligger en viss mening dold därunder, hälst då man vet, att bland de främste deltagarne voro Blanche, Carlén, Hierta m. fl., män, som aldrig lagt an på att fjäska för kungligheten. Och ingen kan häller misstänka den oförfärade Hierta för smicker, då han, erkännande kung Carls förtjänst i detta fall säger, att »bland de smycken, som pryda Carl XV:s krona, är erkännande af denna rätt, af asylrätten, kanske den förnämsta». Hvem kan vidare betvifla, att den, som i en af sitt »hjärtas