KUNG CARLS UPPFETTNING AF FOLKBEVÄPNINGSIDÉEN. 247 nedskrifvit några tankar om »fäderneslandets försvar»; bland annat förekommer också följande: »-— — Hvarje man är född soldat, ehuru alla soldater icke bära vapen. Men när fäderneslandet tror sig behöfva en medborgares arm och kallar honom, så blir han ifrån den stunden ett ärofullt offer — —» Hvad är detta annat än ett uttryck af samma tanke, som sedan blef 1860-talets »stora idé», folkbeväpningen, nationalförsvaret? Denna kung Carls uppfattning i yngre år gaf dock mer och mer vika för den kärlek, som han, ju äldre han blef, skänkte åt sin indelta armé, på hvilken han ansåg Sverges försvar framför allt böra hvila. Kungens reserverade hållning i skarpskyttesaken får således förnämligast tillskrifvas hans farhåga, att folkbeväpningsidéen skulle komma att uppväcka motstånd just mot denna af honom så varmt omfattade indelta armé, en farhåga, som också gick i fullbordan och bidrog att fördystra hans sista dagar. Följande citat ur hans arbete om svenska arméens organisation (1865) torde nog visa en annan grundtanke än den, som gör sig gällande uti det ofvan anförda uttrycket från hans ungdomsdagar, hvilket — kanske under inflytande af Geijers ord och tankar — mera gick i den rena värnepliktsidéns anda. »Den gamla läran om ’man ur huse’ eller allmän resning vid fiendens inbrott kan icke vara nog för ett folk, då krigskonst och material blifvit så förkofrade som nu. Det måste äga en särskild härsmakt, fullt utrustad och färdig att möta kriget, då det hastigt inträffar, och denna härsmakt måste på förhand vara så organiserad, att intet ovant element rubbar tillförsikten och därigenom bryter kraften. Bättre är att hafva en väl öfvad, fastän mindre krigshär än att framrusa med oöfvade skaror, hvilka, om än aldrig så personligt modiga, dock använda sina krafter illa och kunna intet rädda, äfven när de falla med ära. Den lilla sardinska hären framryckte år 1848 mot Milano och stred vid flera tillfällen lyckligt mot österrikarne; men året därefter — ehuru ökad till flerdubbelt antal — led den nederlaget vid Novara; och mera behöfdes