274 STRIDEN OM INDELNINGSVÄRKET. flinkaste tungorna kunde »här skapa något som dugde;» — — »hvarken prässen eller folkmötet kan åstadkomma någon arméorganisation — — — men sakna därför icke sin betydelse i denna stora nationella angelägenhet, ty ehuru ingendera förmår lösa problemet, kunna och böra båda medvärka till att hos folket och dess ombud upprätthåälla den fosterländska sinnesstämning, den sedliga ton, den högstämda känsla af ansvar för samtid och eftervärld, hvarförutom problemet är alldeles olösligt.» Den häftiga ton, som utmärkte diskussionerna i riksdagen, gjorde denna maning väl berättigad. Motionerna angående försvarsfrågans ordnande voro, såsom en samtida tidning uttryckte sig, »visserligen endast femton». men bland dessa befann sig det bekanta Mankellska förslaget till förändrad organisation af landtförsvaret, hvilket var underskrifvet utom af motionären äfven af 56 andra ledamöter af andra kammaren. Det blef en skarp strid mellan den stående arméns anhängare å ena och folkbeväpningens vänner å andra sidan. Välbekant är, att äfven detta vid 1871 års riksdag framlagda kungliga arméförslag delade de förut framkomnas öde och led ett afgjordt nederlag. I andra kammaren beslöts indelningsvärkets upphäfvande; däremot blef lagförslaget om värneplikten antaget. Som emellertid kamrarne stannat i olika beslut rörande försvarsfrågan i dess helhet, var denna, som sagdt, fallen äfven vid denna riksdag. Statsmakterna, anmärktes det i prässen, skildes denna gång »tämligen kallt» från hvarandra. I det trontal, hvarmed kung Carl — säkert mod nedslaget sinne — förklarade riksdagen afslutad, förekom följande uttalande: »En samvetsgrann vård om rikets välfärd medgifver icke något dröjsmål med landtförsvarets ordnande. Till ytterligare behandling af detta ärende, nog viktigt att för sig påkalla en odelad uppmärksamhet af folkets samlade ombud, är jag därför betänkt att, om oförutsedda hinder icke möta, sammankalla en urtima riksdag, förvissad som jag är, att ingen ibland eder vill undandraga sig de mödor och uppoffringar, som där-