UTTALANDEN MED ANLEDNING AF KUNG CARLS TRONTAL 1871. 273 hade nämligen ej väckt mindre uppseende än den förra. Från alla håll kommo försäkringar om »offervillighet», och Aftonbladet berättade, att det dagligen fick emottaga »bref från smärre jordbrukare, fattiga komministrar och skollärare, landstatstjänstemän med små löner och stor familj samt från flera andra, hvilka äro inskränkta till en på dagligt och strängt arbete beroende knapp bärgning, men som enstämmigt försäkra, att de och deras omgifning, alla tänkande personer, med hvilka de komma i beröring, gärna underkasta sig förhöjda utskylder under flera år, om man därigenom värkligen kan ernå det resultatet att få vårt försvarsväsen i ordning och erhålla ett nationalförsvar, som innebär en garanti emot olycksöden, sådana som drabbat Polen och Frankrike — — —» Men dessa konungens ord uppfattades äfven annorlunda: »Sverges konung», heter det sålunda från ett annat håll inom prässen, »begär stora uppoffringar af svenska folket för försvaret af fosterjorden, större, vida större, än någon svensk konung tillförene under fredens dagar fordrat — — — Vore det då för mycket begärdt af svenska folket, om detta fordrade, att dess konung skulle själf vara den främste i redobogenhet till uppoffringar?» Det påpekades vidare, huru Amadeo I afsagt sig halfva sin civillista under tillkännagifvande, att penningarne skulle användas till folkskolelärarnes aflöning, och huru hans far, Victor Emanuel, afstod en tredjedel af sin civillista, emedan staten var i behof däraf. »Må Sverges konung följa dessa vackra föredömen. Må Carl XV visa sig såsom den förste, när det gäller redobogenhet till uppoffringar, till försakelse för fäderneslandets försvar — och Sverges folk skall följa sin konungs exempel! Men förr än konungen själf lämnar detta exsempel — /förr tror folket ej på faran, förr oill det icke åtaga sig större skatter än dem, det drager till sitt försvar. Fritt och öppet uttala vi därför denna maning: må konung Carl XV i handling visa, att han är villig att försaka, när det gäller värnandet af fosterjordens frihet.» Med allt fog kunde från mera sansadt håll den anmärkningen framställas, att hvarken de flitigaste pennorna eller de 18