YTTERLIGARE NÅGRA ORD OM CARL XV:S MILITÄRA SKRIFTER. 287 Till detta skärskådande af Carl XV:s militära författarskap skulle vi för vår egen del vilja bifoga några ord för att påpeka ett och annat i detta, som äfven den i krigskonsten oinvigde torde kunna förstå. Först och främst möta vi den humanitet, den kärlek till soldaten såsom människa, hvilken vi redan sid. 123, 124 i detta arbete framhållit. Den framskymtar oupphörligt i hvar och en af de små broschyrer, han utgifvit; det är framför allt just på humanitet, han vill att förhållandet mellan befäl och manskap skall byggas; det är genom »grundliga kunskaper, moralisk kraft och upphöjda tänkesätt» han vill, att befälet förnämligast skall förvärfva den öfverlägsenhet, som skapar »detta inbördes förtroende emellan befallande och lydande, utan hvilket en armés sammanhållning i pröfningens tinma ej blir möjlig — — — Befäl och trupp måste känna sig dragna till hvarandra, äljes är kårens styrka lätt bruten — — — Befäl och soldat äro ju båda af samma förgängliga stoft, bägge af samma människonatur, och endast genom en högre intelligens och ett högre kunskapsmått i yrket kan den enes herravälde öfver den andre uppfattas och försvaras — — —» Många andra dylika yttranden i samma anda skulle vi kunna anföra. Men vi hänvisa, som sagdt, till hvad vi i ett föregående kapitel nämt om kung Carls eget personliga förhållande till menige man bland soldaterna. Han förvärkligade genom detta på ett vackert sätt sina uttalade grundsatser. Kung Carl talar vidare i sina skrifter mycket om soldatens utbildning, på hvilken han ställer stora fordringar. Visserligen kräfver han en bestämd och noggrant ordnad plan för rekrytundervisningen, såväl den teoretiska som den praktiska, men af hans ord på många ställen synes, att han kräfver något mera än blott och bart mekaniskt inlärande af vissa grepp eller rent fackmässiga ämnen. Så vill han t. ex., att soldaten skall erhålla en lefvande och väckande undervisning i historia, först och främst sitt eget lands, en undervisning sådan den vuxne, tänkande mannen har rättighet att fordra den; och, menar kung Carl, »vårdas i arf erhållna ärorika minnen, då utvecklas soldatens begrepp