294 KLANDRETS OBEFOGENHET. allra hälst vid denna tidpunkt högst omotiverade och orättvisa ordalag: »Mera giltig är däremot känslan af missmod, i fall konungens rådgifvare finna sig sakna det förtroende och stöd, som de icke allenast äro berättigade att åtnjuta, utan som äfven utgör ett oeftergifligt vilkor, för att de skola kunna rätt uppfylla sitt svåra och ansvarsfulla kall. Om så är, att de laglige, ansvarige rådgifvarne förmärka sig undanträngde från konungens förtroende genom andra och att deras offentliga bemödanden motvärkas genom hemliga öfverenskommelser, samt att, såsom en följd däraf, ej allenast deras inflytande förminskas, utan ock deras anseende blottställes, då må ingen undra öfver, att de finna en sådan ställning oförenlig med deras värdighet och önska att få aflägsna sig. Och lika litet må någon finna underligt, att andra personer med själfaktning och karaktär under sådana omständigheter på det bestämdaste undanbedja sig att intaga de lediga platserna för att kanske i sin ordning få genomgå samma erfarenhet.» — — — — Att denna beskyllning skulle väcka allmän harm, var gifvet. Friherre Gripenstedts uppsats följdes af en annan af grefve Henning Hamilton, som uttalar helt andra åsikter angående ministerkrisen. I vårt arbetes plan ligger det emellertid icke att ingå vidare i denna sak; vi vilja endast med hänsyn till den ofvanstående anklagelsen emot kung Carl anföra en tredje, i politiska ting väl förfaren persons yttrande, Marcellus: »En orättvisare beskyllning kan man väl näppeligen framkasta än att beskylla Carl XV att i sina regeringsåtgärder låta sig ledas bakom sina lagliga rådgifvares rygg af örontasslare och lismare, och det mer än förvånar mig att finna en sådan beskyllning uttalad af en man, sådan som friherre Gripenstedt. Om obefogadt sidoinflytande kunde man tala, då genom grefve Magnus Brahes försorg ärendena gingo sängkammarvägen, och ett stötande tillbakasättande af statsrådet kunde låta höra sig, då under konung Öscar I:s tid konungen afskedade och utnämnde statsrådsledamöter utan att ens taga konseljen till råds. Men att under Carl XV:s regering komma 1 Ministerskiftenas historia under det nya representationsskicket, af Matvellus, sid. 104.