- Project Runeberg -  Carl XV som enskild man, konung och konstnär /
304

(1891) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

304 CARL XV OCH VICTOR EMANUTEL. Ännu större är likheten mellan kung Carl och Victor Emanuel. Dessa tvänne furstar, båda till sitt skaplynne lika krigiska som folkliga, tycktes vid denna tid nästan hafva en likartad uppgift, nämligen att hvar och en på sitt håll ena en splittrad folkstam. Victor Emanuel älskade Italien lika högt som kung Carl sina nordiska riken, och äfven den förre har fått namnet af en »sant konstitutionell konung». Men äfven om man bortser från en och annan rent politisk öfverensstämmelse i bådas ställning. var hela Victor Emanuels personlighet sådan, att han själfmant ställer sig vid sidan af den franske och den svenske béarnkungen. Vi vilja i korthet anföra några mera belysande drag ur den italienske konungens lif, hvilka särskildt framhäfva den starka frändskapen mellan honom och konung Carl XV. Liksom denne älskade han kroppsliga idrotter, främst af allt jakten, för hvilken han kunde glömma både mat och sömn, och han kvarstannade stundom flera dagar i bärgen, till dess intet mera fanns att jaga eller hans ministrar kallade honom hem till något viktigt rådslag. Det fanns dock dagar, då han gäckades med grefve Cavour och lät söka sig på helt andra ställen, än där han vistades — detta dock aldrig, då någon viktig fråga förestod. Om morgnarne var konung Victor Emanuel vanligtvis uppe före någon annan, och hans jaktlif var så enkelt och ansträngande, som endast hans järnhälsa kunde tillåta det. Han vandrade gärna som privat man omkring bland sitt folk, hvilket i hög grad älskade honom, oaktadt hans lättsinne; som bekant var han en af sin tids mest »galante» furstar, men hans flärdlöshet och rättframhet öfverskylde på sitt sätt detta. Mötte han t. ex. under sina vandringar någon bonde, språkade han alltid vänligt med honom, och i Italien finnas om hans enkla hjärtlighet och hjälpsamhet lika många berättelser som här i Sverge om samma egenskaper hos Carl XV. Lägger man till allt detta, att Victor Emanuels stoltaste ögonblick voro de, då han till häst sprängde fram genom de jublande folkskarorna och med en glad nick tackade för det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 28 20:14:12 2026 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carlxv/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free