310 ENTUSIASMEN HOS 1860-TALETS MÄN. 8. †lympatierna för det kämpande italienska folket gåfvo !] liksom uppränningen till en hel följd af storpolitiska tilldragelser. En ny politisk väckelsetid rann åter upp med samma kraft och glöd som år 1848, då februarirevolutionen jämte danska och ungerska frågan nästan på en gång kallat till lif hela det dåvarande unga Sverge, hvarför många utaf de män, som 1860 voro ledare af eller tolkar för landets inre rörelser, redan hade genomgått en kraftig invigningstid. Detta förklarar, huru det kommer sig, att 1860-talets män, äfven sedan den bästa mannaåldern öfverskridits, kunna gifva intrycket af att hafva ägt en helt annan och djupare fond af ideal värme och friskhet, än den man i vår mera materiella och mera nyktert tänkande tid finner hos äfven högt begåfvade personligheter. Intresset blef naturligtvis så mycket lifligare, som vid denna tid ett folks frihetskamp ej endast berörde detta själft, utan så lätt kunde draga med sig de stora europeiska makterna. Och vid föreställningen om ett allmänt krig fäste man i Sverge den tanken, att de tre östra stormakterna liksom förut skulle förenade uppträda emot de västra. Det såg tillräckligt hotande ut i Europa, för att man skulle kunna tänka sig kriget från åren 1854—55—56 fortsatt af ett liknande 1861—62 o. s. v., men nu blott med en helt annorlunda central stridsplats. Allt, som kunde föranleda ett närmande till Frankrike, måste således af det dåvarande Sverge betraktas såsom önskvärdt, hvilket också tillräckligt väl insågs äfven af andra makter.