1 ST. CLOUD. 319 mellan de båda furstarne berättar öfverste Lilliehöök i förut nämda skildring: »Kl. 1/23 e. m. anlände H. M. till käjsarens enskilda järnvägsstation invid en af hufvudingångarna till lustslottet St. Clouds park. Gallerportarne öppnas, käjsaren med svit, samtliga i stor uniform, nalkas. Konungen hoppar ur vagnen, de båda monarkerna mötas, varma handtryckningar växlas, och de i Frankrike — — — äfven männen emellan sedvanliga kyssarne på kinden felades ej häller. Käjsaren hade i sitt sätt någonting hjärtligt godt, ehuru afmätt; konungen däremot var som vanligt öppen, manligt rättfram och glädtig. — —» En mängd olika tydningar i den offentliga prässen framkom på grund af käjsarinnan Eugenies frånvaro, hvilken de flesta ansågo härröra från det bigotteri, som skulle hindrat henne från att emottaga en protestantisk furste 1. Konungen lade emellertid för sin del detta föga på sinnet. Han samtalade lifligt med käjsaren och deltog gladt i den för honom samma dag anordnade käjserliga middagen. En liten episod från denna vilja vi här meddela. En af middagsgästerna var franske marskalken Vaillant, känd för sina många infall. Han skämtade nu stundom både öfver käjsarens och kung Carls yttranden, men erhöll af konungen ett ganska skarpt och välförtjänt svar, då han påstod sig under Napoleon I:s fälttåg hafva bevistat någon bal i nordliga Europa, där damerna under dansen förtärde lök och torr fisk, som de medfört i sina fickor. Man ordade bland annat också om Sverges snö och vintrar och kom äfven att tala om lapparnes renar, hvarvid marskalk Vaillant önskade upplysning om deras styrka. Käjsaren afbröt honom dock genom att fråga, om renarne trifdes och kunde fortplanta sig så sydligt som i Stockholm. »Ja ganska väl», svarade konungen, »jag har för närvarande vid Ulriksdal flera renar med sina små kalfvar, som äro födda där.» Då inföll marskalk Vaillant, liksom för att gifva sig 1 Då kung Carl 1867 besökte Paris, var käjsarinnan hemma och visade sig ytterst artig och förekommande emot den svenske konungen.