320 LÄGRET VID CHALONS. själf svar på den af honom nyss framställda frågan: »Ah, c’est déjà un tour de force.» Denna reflexion satte alla skrattmuskler i rörelsel — — —. Efter middagens slut nedgingo käjsaren och konungen arm i arm i parken, och det är om denna monarkernas promenad, — såsom samme ofvan citerade författare yttrar — »företagen om natten i St. Clouds park, som en del tyska dagblad haft så mycket att berätta; man har till och med lagt i de höga personernas händer kartor, passare, papper och penna m. m., allt under försäkran, att Skandinaviens framtida öde vid detta möte på tu man hand diskuterades och afgjordes — —». Härom visste dock naturligtvis ingen något med säkerhet. Efter att hafva gästat St. Cloud gjorde kung Carl utflykter till Versailles och det stora lägret vid Chalons, där marskalk Mac Mahon, lägrets öfverbefälhafvare, fått käjsarens befallning att göra »les honneurs», enär denne själf för sin redan då angripna hälsas skull ej tålde vid en resa dit. Efter en liflig skildring af den där samlade styrkans rörelser under den store marskalkens ledning, berättas i ofvan nämda arbete följande. »Konungen förblef härunder icke stilla på samma punkt. Uti häftiga takter förflyttade han sig från ena delen af manöverfältet till den andra; än åsåg han linjeinfanteriets bajonettanfall, eller åtföljde han jägarebataljonernas tiraljörkedjor, än ryckte han fram med artilleriets till afbröstning kommenderade batterier eller sprängde i sträck öfver fältet för att bevittna en kavalleri-choque. Den af svett drypande staben och de frustande, med skum betäckta hästarne fingo nog veta af att vår konung älskar krigiska öfningar och att hans krafter räcka friskt till, där andras redan äro på väg att upphöra — — —.» Efter manöverns slut defilerade trupperna för konungen, hvarvid samtliga befälhafvarne saluterade denne, som besvarade hälsningen, »och man skulle kunnat tro, att Carl XV i denna stund var franska arméens öfverbefälhafvare.» Under sitt vistande i Paris öfvervar kung Carl tillsammans med käjsar Napoleon tvänne teaterföreställningar samt 1 J. Lilliehöök: Två reseskizzer.