326 »BRINCOURTSKA BREFVET». krigsfånge i Tyskland, har fallit i myndigheternas händer. Det utmärker sig genom att varmt sympatisera med Frankrike och uttrycker stor fientlighet (great animosity) mot Tyskland.» Detta bref hade blifvit afsändt i medlet af december 1870. Men då preussiska militärmyndigheter anordnat, att inga bref fingo till krigsfångar utlämnas, förrän de öppnats af platskommendanten, och som svenske ministern i Berlin oförsiktigt nog afsändt kung Carls bref på den väg, som till krigsfångar begagnades, var det helt naturligt, att det skulle falla i tyskarnes händer. — Ett rykte berättade, att det varit stäldt till en major Verrier, men rätta adressaten var dock den i Sverge väl bekante öfverste Brincourt 1. Brefvet påstods hafva innehållit uttalanden om Sverges rustningar, om dessas fortgång, styrka o. s. v. samt om Sverges afsikt att föra krig mot Tyskland m. m. I sistnämda land väckte detta ett oerhördt uppseende; det diskuterades öfverallt, på bierstugor och i präss: »Im Herbst geht’s los gegen die Schweden», hette det allmänt, och en tidning, »Reform», af den 2 mars innehöll en artikel under rubrik »Sverge och Tyskland», hvilken afsåg att bevisa, att svenskarnes »fanatiska» förkärlek för fransmännen vore i högsta grad olycksbringande, att Sverge vore »för sin framtid helt och hållet hänvisadt till Tyskland, och att dess enda räddning fråän att blifva ett byte för Ryssland låge uti »ein festes und treues zusammengehen» med det »stora fäderneslandet». I detta instämde Nationalzeitung, i det den gaf Dagens Nyheter, som ogillade kung Carls bref, mention honorable för »god hållning», under det Aftonbladet ordentligt läxades upp för »frontförändring»; tidningen skulle nämligen från att hafva 1 Öfverste Brincourt besökte Sverge sommaren 1858 under kung Carls regentskap och deltog då i detta års fälttjänstöfningar å Axvall. 1860 återkom han till Sverge och var då med om lägermötet å Bonarps hed. Under sina besök i Paris 1861 och 1867 sammanträffade kung Carl med honom därstädes. Konungen var honom mycket bevågen, och äfven major Verrier, under 1870 ärs krig fånge i Erfurt, tillhörde de franske officerare, på hvilka han satte särskildt värde.