340 PULTAVAFÄSTEN 9 JULI 1862. äfven hela det öfriga Europa komma att skänka sitt deltagande, enär det var från Pultavaslaget som Rysslands eröfringshistoria och dess framträngande ända in i hjärtat af Europa daterade sig. På detta svarade Ridderstad i Östgöta-Correspondenten af den 18 juni, att man ingalunda borde fira en sorgefäst, utan en själfständighetsfäst. Och snart utkom i Stockholm en med många framstående mäns namn undertecknad inbjudning till firande af Pultavadagen: »— — — Vår östra granne har beslutat att bland sina segerfästor ensamt bibehålla denna. Må den dagen firas äfven hos oss; dock ej som sorgefäst, ej som utmaning, men som hyllningsgärd åt de svenske män, som med död och fångenskap då beseglade sin trohet för den världshistoriska tanke, hvilken i slaget vid Pultava gick under.» Bland undertecknarne märktes August Blanche, August Sohlman, v. Qvanten, Lallerstedt m. fl. Denna sällsamma tanke att med en fästlighet upplifva minnet af en stor olycka väckte emellertid stort anklang inom landet. Hela prässen arbetade med samfälld och enig ifver för dess förvärkligande; öfver allt, i den minsta lilla stad eller by på landet, rustade man sig till firandet af Pultavadagen, och när den 9 juli kom, var Sverge så att säga i högtidsskrud, allt från kungen och ned till den arbetande befolkningen besjäladt af en enande tanke och känsla. »I denna tanke», yttrade Posttidningen den 10 juli, dagen efter fästen, »ligger en tidens tanke. Tiden vill upplysningen, tiden vill lära, och den lärdom, som olyckan gifver, är den kraftigaste. — — — Det är en fäst, som vi ofta borde minnas, — — en fäst, som erinrar oss om att bakom äran och triumfen — — — hurar olyckan, och att det således gäller att undersöka och beräkna sin bana, om man icke vill bli återkastad till utgångspunkten. Detta är fästens första lärdom. Den andra är den, att hjälten, som strider för en god sak, som strider med mod och kraft och med ära, icke dör, då hans sol går ned, utan lefver i århundraden i minnen och hjärtan, och att vi haft en sådan hjälte, som tillhör under-sagan — — — en hjälte, som lämnar oss ett namn af ära, som vi aldrig