FÖRBEREDELSER TILL PULTAVAFÄSTEN. 339 tida författare uttryckt sig, som »en spann kallt vatten» och ingaf mången svensk den afkylande tanken, att Finland i själfva värket alls ej önskade någon återförening med Sverge. Emellertid var det finska förslaget ej häller synnerligt behagligt för det officiella Ryssland, emedan det innebar förklaringen, att Finland ej ville göra sig solidariskt med zarrikets politik. Detta jämte Finlands ståndaktiga vägran att aflåta förtroendeadresser till Petersburg föranlät Ryssland — påvärkadt kanske äfven af den mindre vänskapsfulla stämningen i Sverge — att vidtaga en åtgärd, som hade till syfte att afsöndra Finland från västra Europa, nämligen tillstädjandet af en landtdag. De finske patrioterna emottogo sålunda under hand försäkran om att landtdagskallelse skulle utfärdas, och en sådan kom också, daterad Zarskoje-Selo den 18 juli 1863, samtidigt med att Murawvieff utförde sitt bödelsarbete i Lithauen och patrioterna i Storpolen jagades som vilddjur. Finnarne blefvo emellertid nöjda och drogo sig tillbaka från den europeiska agitationen. Ryssland var således betryggadt för all oro från detta håll. Men finnarne hade dock genom sin demonstration inför hela världen visat, att de ogillade Rysslands handlingssätt emot Polen. Detta land hade emellertid å sin sida kommit att indirekt bidraga till gåfvan af en återupplifvad konstitution i Finland. Trots den i själfva värket ringa uppmuntran i sina frihetsplaner, de finske emigranterna i Sverge sålunda rönte från sitt gamla moderland, fortsatte de dock under tiden att här värka för sina idéer. Och Ryssland själft gaf dem ett kraftigt handtag. På våren 1862 hade nämligen ryske käjsaren låtit utfärda en ukas, som afskaffade alla minnesfäster af segrar, vunna med ryska vapen, med undantag af Pultavafästen. Som en löpeld gick detta genom svenska nationen; man såg häri lika mycket en utmaning som ett hot, och man kände en allmän och bitter förtrytelse häröfver. I Aftonbladet förekom i medlet af juni en artikel, hvari svenskarne varmt uppmanades att på Pultavadagen, den 9 juli, fira en sorgefäst; åt denna skulle, sades det, otvifvelaktigt