Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAPOLEON I1II OCH POLSKA FRÅGAN. 345
Emellertid dref Ryssland genom sina våldsåtgärder den
polska rörelsen till för tidigt utbrott, innan Polen ännu var
tillräckligt beredt. Det demokratiska partiet i detta land
tillsatte nationalregeringen och söndrade sig från Czartoryskis
anhängare och aristokraterna.
Denna omständighet aflägsnade från Polen åter något af
Napoleons sympati och gjorde honom vacklande. — Den
lamhet, som för öfrigt till en början utmärkte Frankrikes käjsare
med hänseende till den polska rörelsen, är dock lätt
förklarlig.
Hela det ultramontana partiet i Europa var så till vida
för Polen, som det med välbehag såg, att den romerska kyrkan
där redan drabbat samman med den grekiska; men det
afskydde nationalregeringen och den
ryskt-nihilistiskt-demokratiska propaganda, som kämpade i Polen.
De polska partierna voro inbördes oense; den äfven i Sverge
kände polacken Kalinka, den lille spenslige mannen med den
gulaktiga hyn, de fina elfenbenslika dragen och hvars mörka
rörliga ögon påminde om en vesslas, sekreteraren hos den
polska rörelsens hufvudman, furst Constantin Czartoryski, kunde
exempelvis till en bekant person i Sverge utbrista: »Jag vill
hällre, att Polen går under, än att det gudlösa parti, som nu
leder insurrektionen, må segra».
Denna fanatiska tankegång gjorde sig äfven gällande hos
hans herre och dennes hela parti.
Käjsarinnan Eugenie var genom nära vänskapsband
knuten till furst Ladislaus Czartoryskis gemål, och härigenom
utöfvades äfven stort inflytande på käjsar Napoleon, som ju för
öfrigt då drömde om en storartad politisk-kyrklig omhvälfning
ej blott i gamla utan ock i nya världen.
Som bekant tvang dock Preussens i ögonen fallande
anslutning till Ryssland — då det genom en konvention berättigade
ryssarne att förfölja polackarne på preussiskt område — inom
kort Frankrike att öppet förklara sig för Polens sak, i det
dess käjsare i juni 18683 uppmanade England och Österrike
— hvilket senare land nekat att ingå på ofvannämda
konvention — att tillssammans med Frankrike företaga ett aktivt
inskridande till förmån för Polen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu May 28 20:14:12 2026
(www-data)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/carlxv/0353.html